något skriftligt kontrakt med församlingen, utan allt var aftaladt mellan honom och pastor Bernard onskildt. L. hade blifvit anställd i Augusti månad, då Lemke redan var sysselsatt i kyrkan med annat arbete för d räkning. Laschinger antog Lemke till verkgesäll, man detta antagande grundade sig endast på en muntlig ofverenskommelse dem emellan. Han hade gilvit Lemke ordres att mura efter ritningen och ej använda halfsten vid uppmurandet af pelarne, som, enligt Laschingers uppgilt, började att uppföras i slutet af September. Murningen af hvalfven slutade i Oktober, och sedan sysselsattes till Jul de få arbetare, som voro qvar, med afvrappuing af gamla kapellet. Muren inåt gården murades först, den åt gatan uppfördes samtidigt med pelarne. Laschinger hade, då fråga uppstod, att han skulle ataga sig tillbyggnaden, radt församlingens ledamöter att ej bygga till, utan köpa in en ny tvmt, och för den skull sett på flera sådana, blaud annat vid Hötorget. Men när hans råd ej hörsammades, hade han uppmanat dem att åtminstone inställa byggnadsföretaget till våren, då årstiden redan var långt framskriden, och dessutom hade han förklarat, att han ej hade mycken. tid att egna åt tillsynen af detsamma, emedan han kontraherat med andra personer om byggnadsarbeten, som måste vara snart färdiga, hvaremot han på våren ej skulle åtaga sig något annat arbete än katolska församlingens tornbyggnad. Härpå hade pastor Bernard svarat, att det ej var någon fara avt mura, då hösten var mild och vådret vackert, hvarforutom det var brådskande med byggnaden, och forsamlingen ville, att han skulle bygga så långt han kunde. Det hade till och med varit fråga om att rappa nedre delen af byggnaden för att kunna begagna den sa fort som möjligt. Laschinger uppgaf, att han sett efter materialierna och betallt att bruket skulle noga tillblandas, men han kunde ej veta, om arbetarne under hans frånvaro afvikit från de gifna befallningarne. Han hade flera gånger rört med slefven i bruket och funnit, att det var tillräckligt blandadt med sand, och då han någon gång märkte, att bruket var för fett eller magert, hade han varnat arbetarne att iakttaga mera omsorg vid dess beredning, så vida de icke ville blifra afskedade (Laschinger påstod äfven, att murbruk ej torkar på eti år, oaktadt man haft tillfälle se, att just bruket i tornbyggnaden smulats sönder och är fint som mjöl, då deremot det i gamla kapellet fallit ned i större stycken). Han uppgaf vidare, att han ofta varit i kyrkan och öfversett arbetet, ibland hade han stannat der hela dagen; en dag i förra veckan hade han i den sydvestra pelaren sett en spricka, men ej ansett den vara af någon betydenhet. På twllfrågan, om man kan utöfva tillsyn öfver ett så stort arbete som en tornbyggnad, utan att hvarje dag undersöka grundpelarne, svarade han, att det hade Ånaturligtvis (ett ord, som han oupphörligt använder) varit det rätta, men hans tid var så upptagen, och han fann icke någon fara vara för handen. Förliden Söndag på morgonen hade han sett på pelaren, gått rundt omkring och undersökt den, men hade ej heller då ansett den farlig; på Tisdagen och Onsdagen hade han märkt, att sprickan förstorats. På fråga, om han ej bort omtala det, svarade han, att det borde naturligtvis hvar och en gjort, som sett det; hvarför det kan tyckas så mycket besynnerligare, att ban såsom byggmästare ej i tid vidiagit några åtgärder för att afhjelpa den upptäckta bristen, liksom han borde hafva insett att fara var i färde. Handtlangaren Jonsson hade ofta sett byggmästaren i kyrkan och hört honom säga till, att det skulle bäras på två delar sand och en dei kalk i murbruket. Jonsson hade veckan förut sett en spricka i pelaren; i Tisdags i förra veckan sag han den senast, då den ej var större än när han sförsta gången såg den; samma dag på middagen hade flera af arbotarne sett på sprickan, men ej funnit den vara al vädlig beskaffenhet. . Muraren Aström hade blifvit anställd vid arbetet i slutet af September och biträdt vid uoppmurandet af en pelare och hälften på en annan, hvarefter han murade sträcksten. Astrom hade alltid tyckt, att pastor Bernard lade sig för mycket i arbetet, ty när byggmästaren och verkgesällen sade, att en sak skullo göras på ett vis, hade pastor Bernard velat göra ändriogar. Å. hade också hört, att när Laschinger uppmanades af Bernard att göra sådana, hade han svarat, att om han ej fick hålla sig till ritningen, kunde han ej bedrifva arbetet. På de pelare, vid hvilkas uppförande A. biträdt, hade 3 aloar murats af gammal hörnsten, som är nödvändig för förbindningen; äfven murbruket hade varit godt, ty byggmästaren hade häröfver haft noggrann tillsyn och ofta sagt: mura noga gossar, ty det här är inte något ns spell Den nya stenen, som användes, var äfvenledes oklanderlig. Aström, som ofta hade hört pastor Bernard påskynda arbetet, på det att bygznaden snart skulle komma under tak, har på våren ej varit anställd vid den. Verkgesällen Lemke hade haft i uppdrag att leda arbetet, utföra det enligt ritning, antaga arbetare och tillse, att ordning och skick egde rum. Då han först erhöll denna anställning, funnos blott 12 arbeA — mm