Göteborgsposten – 28 maj 1866, sida 2

som anses mycket osund och hemsökt at sebersjukdomar. Alla tidningar förklara, att det är omöjligt inlåta sig på vidlyftiga förhandlingar. Storbritanniens och Irlands närvarande befolkning uppskattas till 29,935,404 själar. I lördags åtta dagar sedan öppnades i London den andra hästutställningen, vid hvilken förekom en pony, som är hela — 32 tum stor. Med snaraste väntas under titeln: ÅSkuggbilder ur det förflutna en ny diktsamling af den gamle diplomaten och forne herrskaren vid Bosphoren, lord Stratsord de Redelislo. Då den bekante amerikanske historieskrifvaren Bancroft hållit sitt mycket omtalta tal i kongressen ötver Lincoln, hvari han på det hältigaste utsor mot Englands politik under kriget, och då detta tal blifvit bekant i England, reklamerade engelske ministern Russell deremot, hvartill Bancroft torrt afgifvit följande stolta svar: Då jag skulle tala inför den amerikanska kongressen om Abraham Lincolns lefnad och karakter, var det min oundvikliga pligt, att omnämna britiska regeringens beteende mot vårt land under hans förvaltning, ty ingenting sårade så hans känslor eller pröfvade hans styrka. Jag ombads att tala till de båda husen i vår kongress, och endast till dessa. När jag flck veta, att den britiske ministern i Washington troligen skullo bli en af mina åhörare, bad jag mr Seward råda honom att ej infinna sig, och genom en annan vän skickade jag ett liknande bud, hvilket han mottog och fullt förstod. Senare Post. Kongressförslaget har den mildaste form. För att icke stöta Österrike, finnes Venetien ej särskilt omnämndt, utan har under denna punkt enl. la France följande lydelse: ÅKongressen skall taga under öfvervägande genom hvilka medel Italiens säkerhet kan betryggas. På denna eftergift för Österrike genom formens mildrande har italienska regegen ingått, såsom de ministeriela Florenstidningarne säga, derför att kongressen likväl icke skall finna någon annan utväg för fredens bevarande, än att påyrka Venetiens förening med det öfriga Italien. I vederlag har Italien fått ur programmet utstruken frågan om garanti för påfvens serldsliga makt, som ej kommer att af denna kongress behandlas. IIuru Österrike skall utan strid kunna komma ifrån Venetien, alldenstund det ej vill sälja det, utan fordrar ersättning i annat landområde, är svårt att förstå. Man har framkastat den tanken, att Osterrike skulle lemna itrån sig Venetien mot ersättning i Donaufurstendömena. Men detta är, såsom förut nämnts, nu starkt försvåradt genom den preussiske prinsen Karls af Hohenzollern öfvertagande af furstekronan derstädes. Prinsen har nu afgifvit sitt officiela meddelande derom i Berlin och begärt afsked ur preussiska armen. Man ser och med oro hän till Bucharest. Turkiet har som bekant på det bestämdaste protesterat mot valet och alla makter ha lemnat sitt bifall till Turkiets förklaringar, med undantay af Preussen. Den omständigheten, att prinsen såsom preussisk gardesofficer at konung Wilhelm före sin afresa erhållit obegränsad permission ur tjensten, visar att saken ej varit för preussiska regeringen obekant — huru oskuldsfull Bismarck än ställer sig derull. Frågan är nu, om Europas monarker skola låta oktrojera på sig denne nye regent i Donaufurstendömena. Här hvilar ett moln öfver saken, hvilket kanske just år det åskmoln, som är afsedt att urladda kriget. Man har ätven uttalat den gissning, att Österrike skulle mot ersättning i preussiska Schlesien vilja lemna ifrån sig Holstein, och denna plan har ifrigt förtäktats af flera af Preussens mera framstående organer, hvilka, för krigets undvikande glömmande den högre rätten: folkens önskan och sjelfbestämning, hafva anslutit sig dertill. Äfven denna plan synes nu vara fö rekommen, i det Schlesiens innevånare nyligen afgitvit en adress till konung Wilhelm, i hvilken de ansluta sig till äfven den preussiska krigspolitiken. Af denna anledning har konung Wilhelm i sitt svar förklarat, att han skall försvara Preussen och anser Schlesien för den dyrbaraste perlan i preussiska kronan. Och sådana perlor lemnar man naturligen icke ifrån sig godvilligt. Från Paris meddelas, att hufvudredaktörerna för Frankrikes mest spridda blad Siöcle och Opinion nationale, hrr Havin och Gueroult, för några dagar sedan blefvo kallade till kejsar Napoleon, som hade ett samtal med dem båda. Det är naturligt, att dessa demokratiska tidningars artiklar ådraga sig större uppmärksamhet än någonsin efter sina redaktörers audiens hos kejsaren. År 1859 bidrogo de utomordentligt mycket till att väcka entusiasm hos franska folket för kriget i Italien. Kejsarens bekante vän baron Clary har, återkommen frän en resa från Syrien, från Damaskus hemtört en son och en brorson till Abd-el-Kader, hvilka båda skola i Paris idka studier på kejsar Napoleons bekostnad. Regeringen i Peru har låtit fänsla 200 spanjorer med anledning af bombardementet TT