MULTI LYS 7(71 11114 SUIRGCTLDIITUBSUA — UU må vara oss ursäktadt att vi så beteckna hel: kongressakten — de under vapen stående makterna visa sig på allt skenbart sätt före kommande och artiga och lägga i dagen sir fredsitver, huru litet de än må mena den Preussen har gjort början i denna nya täflar inom gentillessens område och komtramanderat en dag åtskilliga extratåg, som skulle börja att föra preussisk militär vid Rhen til Thäringen, hvilket naturligtvis dock icke för hindrar, att extratägen en annan dag i stället sättas i gång. Man torde emellertid med full skäl kunna varna för tredsforhoppningar un: der de närmaste dagarne, ehuru de ej skola uteblifva. Inom aflärsverlden råder en sådan total stiltje å alla områden och brancher, att man redan derat tydligt kan finna, att man föga väntar sig en öfvergång till bättre förhållanden. I Preussen såväl som i flera andra länder har en preussisk kabinettsordre i dessa väckt någon oro å Börserna. Denna ordre förbjuder neml. utförsel af spanmål, hö och halm längs hela sträckan från Thorn vid Weichsel till Seidenberg vid sachsiska gränsen. Från Östersjöhamnarne deremot fortfar utförseln att vara fri. Denna åtgärd kan ej lemna något tvitvel öfrigt om, att preussiska regeringen anser kriget öfverhängande. Ett ännu tydligare bebådande af detta är den omständigheten, att den österrikiska brigaden Kalik i Holstein nu synes bestämdt skola anträda sitt återtåg. För några dagar sedan höll nemligen den preussiske guvernören i Slesvig, Manteufkel, en konferens i Kiel med den österrikiska ståthållaren i Holstein, Gablenz, ang. den österrikiska truppstyrkans återmarsch. Till Hannover och hassel skola redan österrikiska generaler ha anländt, för att vidtaga nödiga förberedelser och afsluta kontrakter ang. truppernas vidare befordrande söderut. Det är temligen tydligt, att Österrike sannolikt icke skulle vidtaga ett så betydelsefullt steg som utrymmandet af Holstein, om det icke vore öfvertygadt om de fredliga förhandlingarnes fruktloshet. Men med de österrikiska trupperna måste äfven augustenborgaren lemna Holstein, som naturligen genast besättes af de preussiska trupperna — troligen utan något motstånd, sedan det nu synes afgjordt, att de tyska Mellanoch Småstaterna skola komma att tillsvidare iakttaga neutralitet, hvaraf man kan sluta att de ej våga emottaga Österrikes anbud att genast öfverlemna till tyska Förbundet Holstein. Den österrikiska ostarmeen, som är bestämd att betäcka österrikiska Schlesien och Galizien, kan i det väsendtliga anses organiserad och framryckt i sin ställning. Hela sträckan från Jauernik bort mot Krakau är på 2 mils afstånd från gränsen alldeles betäckt med militär. Några trupper befinna sig ännu under uppmarsch, såsom det siebenbirgska regementet Erkehertig Joseph, hvilket förut stod i Lemberg, och reg:tet Konungen af Belgien, som slagits i Slesvig, likaledes 2 polska ulanregementen. Under de senaste dagarne hafva från Krakau och Lemberg jernbantåg oafbrutet anländt med artilleri, och från d. 20 d:s har all godstransport på nordbanan blitvit inställd, så att der dagligen blott befordras ett passageraretåg, Man kan derför antaga, att ostarmcöens uppmarsch skulle vara sullbordad d. 20 d:s. Ostarmåens eentralställning är sträckan mellan Skotechau och Teschen (i österrikiska Schlesien). Här hvimlar af militär, isynnerhet i trakten af Oderberg och Schwarzwasser. Kavalleriet är jemförelsevis svagt, men desto starkare är infanteriet och artilleriet. Högqvarteret är i Teschen, der man dagligen väntar befälhatvaren. Man tror allmänt, att denna kår, som intager en flankställning midtemot den preussiska truppstyrkan i och omkring fästningen Neisse, vid krigets början genast skall tillgripa offensiven och draga sig tillsammans mot Ratibor, för att derefter angripa ställningen Kosel-Neisse. I Olmiutz, som är Österrikes starkaste hufvudfästning mot Preussen och hvars välliga utanverk sträcka sig i milslång omkrets kring staden, sammandrages armöens hufvudreserv. En enda leverantör skall hafva åtasit sig att I Olmita dagligen leverera 60,000 rationer. Stora hjordar af länghornade, siltvergrå, ungerska steppoxar beta på de stora yppiga ängarne rundtomkring staden, vaktade af ungerska soldater. På bangården stå mjol-, salt-, vinoch bränvinssat berghögt uppstapplade. De tyska tidningarne föra emot hvaranIra ett förbittradt språk. Så t. ex. säger Frankfurterbladet Kritik bland annat fölande, som vi ej kunna neka oss nöjet att itergilva: Tyskland skall aldrig erhålla lugn, 223 länga Gfarnika Ach Prauacan hat? ud I