Göteborgsposten – 26 maj 1866, sida 2

se privatbankssedlar å 10 rdr samt 52 st. silfverspecier. Af dessa sedlar hade den af rikets ständers bank utgifva å 50 rdr samma n:o och littera som en af de stulna, Sedan de i förgår vid ankomsten från ofvannämnde resa blifvit gripna, hölls med dem enskildt förhör, hvarvid Olof Dill uppgaf samma namn som han antagit der han erhållit qvarter, men Maria Rönn deremot sökte ej förneka sin identitet; dock förnekade hon all vetskap om att Dill skulle ha föröfvat nåi gon stöld. Vid gårdagens polisförhör hördes först Maria Rönn. Rörande sina lefnadsomständigheter berättade hon att hon var född i Foglås socken nära Hjo, der hennes föräldrar ännu lefva. Det var hos dem hon och Dill varit under de dagar de varit borta från Gö teborg. Hon har tjenat flera år i Jemtland hos olika husbönder. Hon hade aldrig varit tilltalad för något brott. Rörande sin bekantskap med Dill berättade hon att denna formerats på en panorama under en marknad i Östersund 6 veckor innan hon reste neråt. Hon hade tjenat på en gård nära staden, ban deremot varit bosatt i sjelfva Östersund. Hon hade likväl på senare tiden vistats tre veckor i Östersund och der fortsattes bekantskapen då Dill emellanåt infann sig på det ställe der hon hade sitt qvarter. Dill hade beklagat sig öfver att hans hustru var så elak och att han tänkte på att resa till Amerika för att slippa henne, Maria R. hade äfvenledes yttrat att hon ville resa, men att hon saknade penningar, hvarvid D. sagt att han skulle kunna hjelpa henne med sådana. D. hade visat sig ha godt om penningar, hvilka han för Maria R uppgaf sig dels ha vunnit på spel, dels sparat ihop. Hon förnekade att hon och D. gjort någon särskild öfverenskommelse att följas åt till Amerika. Det var första söndagen i Maj hon reste från Östersund. Dill löste biljett åt henne till Sundsvall, och han sjelf körde diligensen till det 6 mil nära sistnämnde stad belägna Torp, der det var postombyte och en annan postiljon vidtog. Ingen öfverenskommel e träffades mellan dem hvar de skulle råkas i Stockholm. Dill sade endast att han skulle komma efter och bad henne gå och se efter honom på ångbätarno samt lofvade att om han råkade henne hielpa henne vidare. Från Sundsvall reste hon med ångbåt till Stockholm, dit hon ankom Kristi himmelsfärdsdag. Påföljande Onsdag träffade hon Dill i Stockholm och följande dag reste de båda hit till Göteborg. Dill uppgaf för henne att han ej vågade uppehålla sig i Stockholm af fruktan att hans hustru skulle få spaning på honom. Flera gånger hade hon frågat honom hvar han fick sina penningar ifrån och Dill hade på dessa frågor alltid svarat att han sparat ihop dem och vunnit dem på spel. Rörande orsaken till att Dill ej reste under sitt rätta namn hade han uppgifvit för henne att han ej vågade låta benämna sig dermed för hustruns skull. Polismästaren anmärkte att hon sjelf uppgifvits ha äfven haft namnet Holmgren. Detta förnekade Maria Rönn och yttrade att i så fall hade Dill uppgifvit detta namn då han löste biljett åt nenne. Sedan Maria Rönn derefter fått afträda infördes Olof Dill. Tillftrågad om rätta namnet medgaf han att det nyssnämnda var det rätta och att namnet Petter Olsson var antaget. Dill sade sig vara född i Jemtlands län 6 Juni 1835. I postverkets tjenst hade han varit i sju år. Han hade kört postdiligensen mellan Östersund och Torp. I Östersund var han bosatt sedan förliden höst; dessförinnan hade han senast bott i Torp. Han har varit gift i flera år och har en flicka på 4 och en gosse på 2 år. På polismästarens fråga när han for från Östersund med sista posten svarade han att det var Fredagen efter Kristi himmelsfärdsdag. Han sade sig flera år ha tänkt på att resa sin väg. Rörande poststölden förnekade han att han varit den som föröfvat densamma. Penningarne hade han dels sparat ihop, dels vunnit på spel. Hvad särskildt den sedel på 1,000 rdr som han innehaft beträffade, så sado han sig sista vintermarknaden i Östersund ha spelat sig till densamma af en person som vid detta tillfälle hade den oturen att förlora ej mindre än 6,000 rdr. Polismåstaren upplyste honom nu om att den ena af de sedlar, som funnits i skrinet och hvilka Dill genast vid förhörets början erkännt sig ha innehaft, haft samma littera och n:r med en af de stulna. Dill tycktes något förbryllad dervid och yttrade att det var ett märkvärdigt förhållande samt att i så fall måste det finmas två lika sedlar. Dill uppgaf att han flera gånger efter det stölden blifvit begången varit i Sundsvall och fört postdiligensen derifrån. Den dag han afvek förde han på samma sätt postdiligensen till Torp, der han öfverlemnade posten till den andra postiljonen, men ifrån Torp tog han ej vägen till den närmast belägna staden Sundsvall, utan reste till Hudiksvall, dit han ankom Måndagen den 14 på morgonen. På afconen samma dag reste han med ångbåt till Stockholm. Tillfrågad om anledningen hvarföre han ej reste till Sundsvall, svarade han att det var af rädsla för att hustrun skulle få reda på honom. Oaktadt alla polismästarens uppmaningar till Dill att bekänna sitt brott fortfor han att neka. I afseende på femtioriksdalerssedeln som har samma n:r med en af de stulna sedlarne, sade han nu att han vexlat sig till flera femtior i Stockholm, och att det väl varit en bland dem. Dill uppgaf att han visat Maria Rönn 1000 rdrsedeln och åtskilliga andra större sedlar i Torp. Detta bedyrade Maria R., som nu åter infördes, vara osanning. Hon brast ut i tårar och förebrådde honom att på detta sätt ha bragt henne i olycka. Poliskammaren öfverlemnade den vidare ransakningen i hvad som rörer Olof Dill till vederbörlig domstol, men skulle genom afsändande af telegram till Stockholm begära upplysning om huruvida några misstankar kunde förefinnas emot Maria R. om delaktighet i stölden. Tills svar härpå hunne anlända skulle hon hållas under polisuppsigt. Dill återfördes till cellfängelset. Hemmansdottern Sofia Andersdotter från Aloustorvs socken. Elishares län blef i Thorsaags in