Göteborgsposten – 26 maj 1866, sida 1

LÅIII. Den 25 Maj. Säge hvad man vill — bondeståndet är ländå bäst, åtminstone i en riktning, den oetsterrättliga. Ena dagen afsstå de hedervärda under sstora åthäfvor — naturligtvis för principens skull — pensionsanslaget till en prestenka, tru Ignell. Några dagar efter bifalles samma anslag at de hedervärda utan alla åthåfvor. Förra gången var det en smålänning, S Sandstedt i Knäfvelsbyn, senare gången var det en östgöte, Svante Bergström, som dikterade beslutet. Rättvisligen bör medgilvas, att Sandstedt hyste ingen personlig ovilja mot Ignell, och var ej heller ortodox, utom i tull-lagstiftningen. Men han leddes af höga bevekelsegrunIder, trodde han. Förhållandet var så, att Sandstedt vid ett tillfälle ingaf och lät uppläsa, ty sjelf är han icke slängd i uppläsningskonsten, ett anförande i protektionistiskt syfte och riktadt mot franska traktaten naturligtvis. På detta anförande gjorde Jonas Andersson en anspelning i syfte att rösten nog var Jakobs, men händerna voro Esaus, och så fann Sandstedt sin bonetta ambition deraf svårt läderad. När längre fram den Ignellska pensionsfrågan föredrogs, i hvilken Jonas Andersson var motionär, så passade Sandstedt på att suma honom för gammal ost. Sandstedt öfverraskade ståndet med ett mundtligt anföj rande, som gjorde stor effekt på pluraliteten, särdeles som den fromme Rosenberg och ståndets intoleranta läsare ställde sig på Sandstedts sida, och han vann vi voterninga men så började äfven majoriteten att skämmas, att ångra sig och önska beslutet ogjordt, hvilket ock lät sig ombeställa på det sätt, att bondeståndet antog adelns inbjudning och såmedelst bitöll pensionen. Det är med den glädje, som hvar och en bör känna när en stor fråga vinner framgång, som jag kan meddela att friherre Gripenstedts mästerligt uppgjorda förslag till skogsväsendets i Norrland ordnande antagits at de tre stånden och således är rikets ständers beslut. Kammarherre Boy hade i samma fråga väckt en särskild motion, men alvikande i åtskilligt trån finansministerns. Utskottet afstyrkte denna motion, hvarötver hr Boy blef missnöjd, och då frågan förekom hos adeln höll han ett af sina mest originella tal, ofattligt för alla åhörarne, men till hans egen fullkomliga be låtenhet. lan nöjde sig ej dermed, utan begärde votering, och fick verkligen — nio ledamöter för sin mening: återremiss. j Med anledning af det stora antal ordinarie ledamöter, som lemnat bevillningsutskottet, fordrades hos adeln val af tre suppleanter, och detta föll på lika många mycket ifriga protektionister. Presteståndet valde ock åtta suppleanter till samma utskott, derat fom äro protektionister och tre frihandlare. Bondeständet har med stor enighet vägrat anslag till ett stort antal sådana arbeten, som, oberäknadt den stora nytta de skulle medtöra för jordbruket, handeln och samfärdseln, äfven skulle förskafla ett stort antal arbetare arbetsförtjenst. Men dessa afslag egde rum med vetskap om att de öfriga stånden skulle bondeståndets sida innebar alltså en demonstration — i luften. Af anslagen veta de i alla fall att göra sig till godo. De i går verkställda voteringarne i förstärkt statsutskott lemnade i flera fall ett tillfredsställande resultat. Dertill räknar jag i första rummet anslagsfrågorna rörande flottan, hvilka voro på vippen att borttrasslas, fastän beslut fattats definitivt om flottans reorganisation. Vidare beslutet att de 50,000 rdr, som styrelsen för Alnarps landtbruk nstitut dels förskjutit, dels iklåät sig för institutets sky ndsammare bringande i verksamhet, skola af staten liqvideras. Till föga heder för borgaroch bondestånden hade de vägrat detta anslag, och om ätven förstärkta utskottet kommit till samma beslut, så hade följden deraf dels blifvit att styrelsen kunnat lagligen utkräfva sin fordran hos institutet, dels att n. v. styrelsen afgått, och dels att inga nya ledafatta beslut i motsatt riktning. Åtgärden on: möter med anseende velat i styrelsen ingå. Alla dessa omständigheter tog ock majoriteten, 73 röstande mot 44, i öfvervägande och anslaget blef således beviljadt. I dag skall af det törstärkta bevillningsutskottet afgöras om tull skall åsättas spanmål, mjöl, gryn och ladngårdsprodukter. ÄAllehanda ansträngde sig i går afton för att riktigt beveka de röstande för tull å dessa lefnadsmedel, men af den gråtande ton hvari uppsatsen är hållen synes att protektionisterna ej äro säkra om segern. Jag skulle dock vilja hålla ett litet vad derom, att de segra, men med en ytterst knapp majoritet. Riksdagsarbetena hafva nu så tfortskridet, att de anses kunna afslutas d. 12 eller 13 Juni. Men å andra sidan finnas de som anse, att när riksdagen kommit så nära intill induj