Göteborgsposten – 25 maj 1866, sida 2

in Ilufvndstaden. Konungen, drottningen, excellensen Manderström jemte åtskilliga dem åtföljande personer besökte i går kl. 1 e. m. Riddarholmskyrkan, der de uppehöllo sig omkring 1 timmes tid. — Inom Stockholms skarpskytteförening har bildat sig en ingeniör-afdelning; kaptenen vid ingeniörkåren Björkman har åtagit sig att vara afdelningens chef. — Adolf Fredriks kyrka kommer i anseende till reparation att stängas efter Trefaldighetssöndagen, hvarefter tills vidare alla till Adolf Fredriks församling hörande ceremonier och kungörelser komma att öfvertagas at S:t Clara församling. — Af Vägledning för resande och öfrige i Stockholm har Maj-häftet tör 1866 utkommit, innehållande icke mindre än 232 sidor utom register. Som vanligt erhålles det i bokhandeln för endast 25 öre. — Om fru Michaölis recett å k. stora teatern sistl. Tisdag yttrar A.-B: — Den var en bland de mest lysande triumfer, som vår lyriska scen under de senare åren företett, och röjde tydligt i hvilken omfattande grad den förträffliga sångerskan tillvunnit sig publikens beundran, likasom säkerligen mången enskild tacksamhetskänsla denna stund med glädje instämde i det allmänna jublet. Det fanns ingen plats i salongen som ej var upptagen, buketter regnade och bifallet var i liflighet och styrka värdigt den förtjenst, som det hyllade. Normas karakter, rik som den är på momenter af gripande lyrisk och dramatisk effekt, gifver fru Michaöli icke blott ypperliga tillfällen att lägga i dagen sitt mästerskap såsom sångerska och sin stämmas herrlighet, utan röjer den utmärkta artisten i detta parti äfven en ganska aktningsvärd förmåga i dramatiskt hänseende och ett herravälde öfver gesten, som i förening med de egenskaper, hvarmed hon alltid intager, bildar ett helt af mycken fulländning. Var ämnet för aftonens representation såsom val sålunda värdigt äfven den, som under den sednast förflutna tiden så ypperligt tolkat Hendel, Mozart, Cherubini och Mendelssohn, måste vi emellertid beklaga att fru Michaölis glänsande talang icke särdeles väl understöddes af de biträdande i den vackra operan. M:ll Harlings Adalgisa lemnade, vare sig till följd af indisposition, rädsla eller bristande öfning åtskilligt öfrigt att önska, hvilket den utmärkt intagande apparitionen icke kunde ersätta; och hr Schäfer är, som bekant, grundligt osmaklig i Pollions parti, hvars redan i kompositionen fadda erotiska momenter af honom än ytterligare karrikeras. Hr Behrens var, såsom alltid, en präktig Orovist. — Såsom en särskild hedersbevisning må nämnas, att kabinettskammarherren frih. Falkenberg på konungens och drottningens vägnar öfverlemnade till fru M, jemte buketter, ett dyrbart briljanteradt guldarmband såsom ett minne af dagen. Hela den kongl. familjen bevistade spektaklet — På Ladugårdslandsteatern ha de sista aftnarne gifvits ett litet lustspel, Vådan af en barnbal, af Jo. Jo. I detsamma skildras sådana barnbalens vådor som fru-kurtis, enleveringar och dylikt, som man icke hört omtalas från våra svenska barnbaler. Också utgör stycket en bearbetning från franskan; men den signatur, som bearbetat detsamma för svenska scenen, igenkännes lätt på sina sententiösa repliker och roliga infall. Några nätta dansnummer, att utföras af barnen, äro inlagda i pjesen.