Göteborgsposten – 25 maj 1866, sida 2

Henry de Talleyrand, grefve de Chalais blef sålunda dömd till dödsstraff för majestätsbrott. Domstolen röstade enhälligt på dödsstraff, utom M. de Marillac och tvenne andra ledamöter. — Mina herrar, sade M. de Marillac i det han nedsteg från presidentstolen och utsträckte armen mot det på afstånd synbara hafvet, måtte edra samveten icke likna oceanens vågor, måtte samvetsqvalen aldrig oroa dem! Hvad mig beträffar vill jag högt utropa, att mitt lif ej är besudladt af en sådan orättvisa och att jag ej, ifall det behöfves, skall frukta att blottställa detta lif för att från konungens ögon rycka den olycksdigra slöja som skymmer hans syn. Solen hade knappt uppgått då grefve de Chalais dom upplästes för honom. Han åhörde den med största lugn och trodde fast på den ed kardinalen gifvit honom, föreställande sig att en stor klyfta ännu skiljde honnm från schavotten. Hvad beträffade hertiginnan af Chevreuse som med förfärlig ängslan följt rättegången, var hon den första som blef underrättad om den fällda domen. Åtföljd af en af sina kammarjungfrur, med mask för ansigtet och fickorna fulla af guld begaf hon sig genast till bödeln i Nantes.