Göteborgsposten – 25 maj 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — Nå väl! Hvad skola de väl få veta mer än sanningen? fortfor Richelieu med förstörda anletsdrag. Skall jag icke alltid förbli en narr i de båda eländigas ögon, hvilka förenat sig för att bedraga mig? Nej! nej! ... det är en fläck på mitt lif. Jag må hopa huru många lidanden öfver dem som helst, jag må tvätta denna skymf i blod — fläcken sitter dock qvar. Med dessa ord föll kardinalen, uttömd af sjelfva häftigheten i sin vrede, i en djup svimning. Richelieu återvann dock snart sitt förstånd och sin kallblodighet, i afvaktan på uppfyllandet af de förfärliga hotelser han yttrat. Om han också icke kunde öppet motsätta sig Gastons giftermål, återstod det honom likväl alltid att afkyla dem välvilja som konungen visat för hans vänner, och detta var något som kardinalen icke försummade. Han hoppades tillochmed att kunna påskynda den mot drottningen och Monsieur framställda rättegången till) Forts. fr. N:o 115.