Göteborgsposten – 24 maj 1866, sida 2

skall visa, att den i hvarje kamp kan segra med hänförelse och gammal österrikisk seghet samt dö i trohet och ära för kejsare och fädernesland. Dertill, soldater, bringar jag eder mitt hela varma soldathjerta, min jernvilja, mitt högsta förtroende till eder. min ödmjukaste tillit till vår allsmäktige herre i himlen och tilliten till min gamla soldatlycka. Jag helsar eder alltså med Gud, soldater, som kejsarens vilja och besallning anf rtrott åt min ledning och omsorg, och jag helsar eder med den fasta öfvertygelse, att Guds välsignelse icke skall saknas för vår rättvisa sak, vår trohet och tapperhet, vår uthållighet och ståndaktighet. Denna proklamation lemnar ej mera något tvitvel öfrigt om att man i Österrike vill gå i kriget och äfven skall göra det. Un italiensk tidning meddelar följande: General della Rocca hade knappast af krigsministeriet erhållit underrättelse om, att prins IIumbert blifvit anställd som divisionsgeneral under hans befäl, förrän han lät tillställa konung Victor Emanuel en skrifvelse, hvari han uttalade sin glädje öfver att få konungens äldste son, tronföljaren, i sina truppers leder; men, tillade generalen, mitt ansvar har endast blifvit så mycket större, emedan jag känner prinsens ungdomliga eld och krigiska anda och vet, att han skall följa i sina höga förfäders spår. Konungen afsände härpå ett hjertligt, af fosterlandssinne genomandadt svar och yttrade bl. a: Om huset Savoyen i detta ögonblick hade hundrade söner i stället för tre, skulle allas plats vara inom den italienska armöens främsta leder. Och sedan konungen sökt undanrödja generalens farhågor, yttrar han till sist: Jag är beredd på allt. Tidningarne srån Slesvig och Holstein sysselsätta sig alltjomt med trupprörelser. Till de preussiska regementena i Slesvig anländer dagligen nytt reserymanskap och i nåstan alla garnisonsstäder måste man, för att icke lägga allt för stor börda på innevånarne, låta en del af trupperna söka sig qvarter i de närliggande byarne. Till Hamburg anlände på en dag söderifrån ej mindre än 2,500 man, som skulle till Slesvig. Österrikarne i Holstein bereda sig synbarligen på att, om så skulle behöfvas, skyndsamligen kunna utrymma Holstein. En mängd bagage, som icke är alldeles nödvändigt för det dagliga behofvet, skickas söderut, kontrakter ha afslutats med det ångbätsbolag, som med 4 ångare underhåller förbindelsen mellan Stade och Hamburg, om att eventuelt åkverföra de tyngre österrikiska armesakerna till den hannoveranska kusten och man har börjat sammandraga de österrikiska trupperna i sydliga delen af Holstein. De augustenborgska partiledarne motse med bedröfvelse den tid, då Holstein skall viljolöst öfverlomnas till preussarne. Frågan om Donaufurstendömena tränger med makt på och skola ännu mera vidga det stora krigsfältet, om vi så få säga. Från Konstantinopel berättas, att armåen skall bringas upp till 280,000 man. Turkiska trupper marschera till Rumeniens gräns. andra sidan meddelas, att Ryssland beslutat låta sina talrikt sammandragna trupper inrycka i Donaufurstendömena, så snart det första skottet lossats i Europa. Turkiet och Ryssland skola således snart stå väpnade nära hvarandra och färdiga att vädja till svärdet Skall väl då England kunna fortfarande hålla sig på afstånd? Frankrike skall det icke — och vi skola snart få höra franska regeringen vidtaga de mest omfattande krigstörberedelser. Från Paris skrifves tillochmed redan, att kejsar Napoleon och finansministern Fould hatt med hvarandra ett samtal ang. möjligheten af ett större krigslåns upptagande inom nationen. Fould förklarade sig i så fall skola afträda, en önskan som kejsaren ej skall hafva direkte motsatt sig, säger en korresp. Sålunda skall det ej dröja en månad ännu, innan alla europeiska stater, sedan Holland, 3elgien och Schweiz nu äfven börjat mobilisera, skola stå under vapen med undantag af Sverige-Norge och Portugal. Grekland befinner sig i jäsning och Spanien har ett krig redan.