Göteborgsposten – 24 maj 1866, sida 1

Den tjocke abbeen darrade häftigt vid detta hårda tilltal. — Hvad är det, nådig herre? nade sina små gråa ögon omåttligt. — Hvad det är! Du frågar mig det? Gissar du det icke! Han har gjort narr af dig, af mig, af oss alla! — Hvcm, ers höghet? — För f—n, han gifter sig med m:lle de Montpensier. Åh! fördömda giftermål! utropade den argsinte prelaten. Intet skulle kunna hindra honom, jag har läst det i konungens ögon ... Men, tillade han med hes röst, det bröllopet skall firas med blod! Boisrobert var var verkligen rädd. Han hade aldrig sett kardinalen sådan. — Lugna er, nådig herre, yttrade han. Allt är kanske ej förloradt ... Men abbdeens skinande och saliga anlete tycktes ännu mera reta kardinalens vrede. — Ssall jag lugna mig, sade han med hopbitna tänder, då jag har blifvit narrad af en qvinna och ett barn! Ah! min vackra hertiginna! Om jag icke kan hoppas att få sc ditt eget hufvud rulla i de Chalais blod, så skall Jag likväl krossa ditt högmod och ditt hjerta. — Nådig herre, yttrade Boisrobert försigtigt, hejda er; någon kan höra oss. frågade han och öpp(Forts.)