Göteborgsposten – 23 maj 1866, sida 2

— hon ej undergick samma öde som senare var bestämdt åt enkedrottningen, att dö i en skamlig sattigdom, langt bort från sin familj och sitt land. om Ludvig XIII lefde i snart sagdt godt förständ med sin gemal, om Anna af Österrike icke blef förödmjukad af förste ministern och förskjuten at konungen, om hennes rykte icke blifvit tläckadt af historien tör hennes kärlek till Buckingham, — så är det sin favorit hon derför hade att tacka. Då hon af Gaston mottog underrättelsen om det förnedrande äktenskap som Richelicu föreslog såsom bekräftelsen på ett fredsfördrag och som garanti för framtiden, beslöt hertiginnan att tillintetgöra denna förhatliga kombination. Ilärutinnan var hon ater mera ledd al sin hemliga böjelse att förarga Richelieu än af nöjet att göra Gaston en tjenst. Hon hade redan för längesedan med det säkra omdöme som såällan öfvergaf henne bedömt prinsens obeslutsamma och djupt egoistiska karakter. Hon hyste således ej för honom annan sympati än den man erfar för en allierad, hvars blotta namn är ett partistandar och som man leder efter sin vilja. Det var derföre som hon lät Renaud frumföra det första brefvet till m:me de Guise, helt och hållet skrifvet af hennes hand och i hvilket hon förklarade sig kunna svara för Monsieurs bifall till giftermålet med hennes dotter. . M:me de Guise, hustru till Henri de Bourbon, af hvilken hennes dotter år 1608 ärfde titeln hertiginna af