Göteborgsposten – 23 maj 1866, sida 2

er derom vid foten af det altare dit jag kommor att föra henne som jag valt till min blifsvande gemål ... — Var då detta den goda nyhet som ni kom för att meddela mig? frågade konungen i mildare ton. — Ja, Sire, svarade Monsieur i det han på kardinalen kastade en blick af hemligt förstånd, som kom dennes ansigte att stråla af glädje. — Det är i sjelfva verket en klok plan, yttrade Ludvig med godhet. — Om jag vågade uttrycka min tanka, inföll Richelicu liksom till svar på den blick Gaston kastat på honom och för att uppmuntra honom att tala, skulle jag vilja säga alt denna plan är på en gång klok och politisk. Om Monsieur, som han påstår, är böjd att realisera den, tror jag att man skulle kunna bevilja de brottsliga full och oinskränkt amnesti. — Med hvem ämnar ni gifta er, min bror? frågade konungen. — Med en qvinna som, jag hoppas det, skall falla ers Majestät i smaken, svarade Gaston. — Ert val kan ej vara annat än hedrande, hoppas jag? — Och jag hoppas hans eminens ej skall finna hennesaställning för låg, fortfor hans höghet i det han vände sig mot kardinålen. (Forts.)