C6. APelqbesk. ——— — IIvarjehanda. En hämnd. Ett brudpar kom nyligen i Frankrike till en maire för att blifva vigda, Då brudgummen skulle stiga uppför trappan, kom han af ovarsamhet att trampa på det långa släpet af hans bruds klädning, hvarföre den unga damen, som hade ett häftigt lynne, uppbragt utbröt: nöt! Mairen var på sin plats, sätter glasögonen på sin näsa, slår upp lagboken och yttrar: Hr B, är det er vilja att taga Jeanne Marguerite A. till er äkta maka?Nej, så stort nöt är jag ändock icke, svarar brudgummen. Man kan tänka sig hvilken verkan dessa ord gjorde. De båda mödrarne svimmade, fäderna började gräla och mairen slog ihop lagboken. Slutligen kom det till förklaring. Den unge mannen yttrade att hans bruds hältighet hade gjort honom rädd för sin äktenskapliga lycka, och att han beslutat att dö ogift, men att han ville vara artig nog att öfverlåta åt henne, att träda tillbaka, så att hon sedermera kunde gifta sig med hvem hon ville. Sedan man blisvit enig härom, stiger man åter fram till mairen, som åter sätter glasögonen på näsan, öppnar lagdoken och börjar: ?Hr B. är det er vilja ÅcåÅ, hvarpå brudgummen nu leende svarar -ja?, men då ordningen kommer till bruden, svarade hon också ja, i stället för att euligt aftalet svara nej. Under den allmänna förvirring, som på nytt uppstod, uttalade mairen slutorden : Så förklarar jag er i lagens namn vara äkta makar! Ja, men det är ju mot aftalet, ropade den unge äkta mannen, det kan aldrig vara allvarligt menadt. Har menar man alltid allvarligt, svarade mairen, tog af glasögonen, lade ihop lagboken och tillade: -lär spelas icke komedi, och dermed var saken afgjord. Det meddelas icke om det unga äkta paret blifvit försonadt, eller om mannen vill söka skiljsmessa från sin äkta hälft, som så listigt hämnade sig genom att i sista stund säga ja i stället för nej. aI grefvens tid. För ej länge sedan — berättar Hamburgertidningen Reform — firade en välmående och ansedd köpman i Hamburg sitt silfverbröllop och berättade vid detta tillfälle för sina vänner huru han blifvit bekant med sin hustru. För något öfver 26 år sedan hade han etablerat sig som kryddkramhandlare, men hans affärer ville icke gåk, oaktadt han gjorde sig all möjlig möda och framför allt sökte att ställa sig väl med alla tjensteflickorna i grannskapet. Hans lilla kapital tog derföre slut och snart hvilade på honom en skuld, som bröt hans själsoch kroppskrafter. En lördagsafton hade den olycklige köpmannen, då han kl. 11 stängde sin bod och granskade sin kassa, efter vanligheten funnit dess innehåll vara mycket ringa, och han blef så förtviflad deröfver att han beslöt göra ett slut på sitt lif. Han grubblade flera timmar öfver ain ställning, men då han icke kunde varseblifva någon utväg till räddning, skred han slutligen kl. 4 på morgonen till utförandet af sin gerning. Han fastknöt derföre ett rep i taket midtöfver disken, gjorde en rännsnara i repet och stod just i begrepp att sticka in hufvudet i densamma och säga farväl åt verlden, då det knackade starkt på hans butiksdörr. I början ville han icke draga hufvudet tillbaka för knackningens skull, men slutligen blef denna så stark att har förargad sprang ned från disken och öppnade dörren. Det var en ung, vacker, adertonårig flicka, som stod framför honom och nu utropade: ÅGud ske lof att ni vaknade! Mitt herrskap skall göra en landttur idag, men jag har glömt att göra inköp. Var god och ge mig ...... 4 och nu uppräknade hop allt hvad hon skulle ha. Dagen började således mel att köpmannen fick flera riksdaler i sin kassa. Under det flickan gjorde sitt inköp varseblef hon repet i taket och frågade nyfiket hvad det hade att betyda. Djupt rodnande berättade köpmannen, att han begagnade det till gymnastik, och flickan som fann detta mycket lustigt anmodade honom att vid tillfälle visa henne sina konststycken, nu hade hon ej tid att vänta. Då den unga vackra flickan aflägsnat sig, var köpmannen alldeles som en ny menniska. Med ett tag var repet borta och kastadt i en vrå. Lefnadslusten hade återvändt; boddörren blef öppnad och från detta ögonblick vände sig bladet fullständigt. Hans handel tilltog alltmera och efter knappt ett års förlopp hade han kommit derhän att kunna erbjuda den unga flickan, som så i grefvens tid frälst hans lif, sin hand. Hon mottog tillbudet, och nu firade han sitt silfverbröllop. Som man sår, får man uppskära. Nyligen anlände till Jokuhama i Japan en för Tai-Kuns räkning i Amerika inköpt pansarkorvett. Regeringen fann den dock både för ful och för dyr och bestämde derföre att alla dylika beställningar hädanefter skola ske i England och gaf derjemte den ingeniör som i Newyork afslutat köpet en allvarlig skrapa. Ingeniören, som är broder till en af de nyligen till kuropa anlända japanska sändebudon, ansåg sig dock härigenom vanhedrad samt sökte och erhöll äfven tillåtelse att taga sig sjelf afdaga, hvarpå han samlade alla sina vänner och allt sitt husfolk omkring sig och derefter helt lugnt skar upp magen på sig. En hög sordringsegare. Elter en i Neuschatel nyligen afliden köpmans död fann man på Creditsidan af hans handelsböcker namnet Dieu (Gud) uppfördt med ett betydligt kapital. Ingen kände till någon kreditor med det namnet; men det upplystes, att den aflidne, som var en mycket gudfruktig man, hade öppnat ett konto för Vår Herres räkning och år efter år krediterat honom för en betydlig del af sin vinst. Prosterskapet gör nu anspråk på kapitalet på grund matt de äro Vår Herres representanter på jorden, mer kontonens myndigheter bestrida med allt skäl rättmäigheten af ett sådant kraf. kEtt godt jagtgebit. Et Eldorado för jagtälskare måste vara engelska Indien, ty under de försts 5 månaderna af det förflutna året nedlades derstäde 0 tigrar, 516 leoparder, björnar, 99 vargar och 36 hycnor, inalles 1.553, för hvilkas fällande af re teringen i premier utbetalts 23,560 Åsterl. Tid är penningar. En tidningsredaktör i Sid ney i Ausiralien har utanför ingången till det hu: han bebor ett plakat uppslaget, hvari allmänheten un: derrättas om att hans dyrbara tid icke tillåter honon itt gratis emottaga besök, hvarföre han fastställt, at hvar och en, som önskar tala med honom, eger at hos portvakten lösa ett inträdeskort, som för en qvart; timmas samtal kostar c:a 3 rdr sv., en half d:o 6 rd: och slutligen en hel timmas samspråk med den upp lyste publicisten 10 rdr. Den billigaste tidning i verlden är helt så kert den schweiziska Telegraph, som utkommer e1 gang i veckan och endast kostar en franc i årlig pre numerationsafgift. A ee musik af en tysk kom 1 . 2 3