(Insandy. Till Red. af Göteborgs-Posten. Undertecknad, som sedan 1838 varit tjenstförrättande mönsterskrisvare vid Skaraborgs kongl. regemente, har blifvit högst oskickligt trakasserad utan att erhålla tillbörlig upprättelse; hvarfore jag anhäller art Tit. ville intaga följande meddelande, på det vederbörandes beteende åtminstone må komma till allmänhetens kunskap och erhålla sin förtjenta dom. Förhållandet är följande: För en tid sedan hade Mariestads bränvinsbolag en sextillställning, dervia såväl embetsoch tjenstemän, som borgare och handtverkare voro närvarande. Allt tillgick trefligt, muntert och skickligt intill dess underlöjtn. Hugo Orbom (som ej har så många lefnadssom jag tjensteår), just då jag skulle börja påtaga ytterplaggen för hemresa, på ett ohöfviskt sätt förehöll mig, (ehuru jag ej kände honom) att ej under aftonen hafva uppvaktat honom med serskilt helsning. Förbluffad häröfver gal jag underlöjtn. det besked, att jag helsat hela sällskapet generellt vid ankomsten, samt icke ansäg mig skyldig att på annat sätt helsa äfven underlöjtnanten. (Både Örbom och jag voro civilt klädda). Härmed trodde jag att denna vigtiga sak var utagerad, men öfverraskades så mycket obehagligare då jag genom ordres till inställelse i majorsexpeditionen erfor att underlojen., istället för att inse sin obefogade påflugenhet, ökat gentilessen med en rapport i ämnet, som derjemte i betydlig mån afviker från sanna förhällandet. Följden blef att jag fyra serskilta gånger fått resa till Re — jorsdels i chefs-expeditionen, med sam vänräknad Ip mil, ehuru, såsom protokollerna deroöm-appsysd, rahporten ej kunnat föranleda till någgt aneeÅ