Göteborgsposten – 22 maj 1866, sida 2

ler allmän bestörtning med afseende på krigets följder. emedan en blokad betraktas som nära förestående. Stadens lifliga änghätstörbindelse med alla Orientens hamnar har redan för 14 dagar sedan afstannat. Nu heter det, att den italienske kontreamiralen Vacca med en eskader om 34 större och mindre fartyg d. 10 d:s lemnat bugten vid Taranto och begifvit sig till Isola grossa (midt emot Zara vid den dalmatiska kusten, endast 15 mil från Istriens sydspets). Ön Isola grossa; som tillhör Dalmatien, är inemot 4 mil lång och har talrika och goda hamnar. Alldenstund den ligger midtemot Ancona, befarar man, och ej utan skäl, att den italienska flottan skall bemäktiga sig denna vigtiga ö, som är alldeles försvarslös, och derefter med Ancona och Isola grossa till operationsbasis gå vidare fram mot norr och öster, till angrepp på Istrien och dalmatiska kusten. Amiral Vaccas eskader skall i hvarje fall hålla den österrikiska flottan innestängd i krigshamnen Pola och förhindra hvart och ett af dess företag, så att den italienska hufvudflottan under amiral Per sano kan alldeles ostörd operera, hvar den behagar, t. ex. använda hela sin kraft mot Venedig. En depesch från sistnämnde stad meddelar redan, att d. 14 d:s dit anländt 2,000 matroser, hvilka skola försvara Lagunerna. I Dalmatien äro c:a 20,000 man österrikiska trupper sammandragna, största delen kroater och serber, men den långa kuststräckan (c:a 70 mil), hvilken saknar fästningar af synnerlig betydenhet, skall icke desto mindre vara svår att vakta mot landstigningsförsök, isynnerhet som militären icke kan räkna på nå got bistånd af den inspärrade flottan. I ett bref från Venedig läses: Denna stad företer ett dystert utseende. Man arbetar i arsenalen med oerhörd ifver, flera fartyg ligga i ordning vid mloppet till hamnen, för att vid den italienska flottans ankomst genast sänkas. Detta försvarssystem har tullständigats genom en mingd helvetesmaskiner Från Berlin skrifves till Times, att då konung Wilhelm d. 12 d:s på aftonen lemnade operahuset exploderade ett brandrör å torget midtemot. Ingen blef dock skadad. Stor uppståndelse uppkom En person, Ernst Graf, ett slags valet del place, dränkte sig häromdagen i Dresden. IIan förmodades vara en son till Napoleon I och den aflidna sköna beryktade grefvinnan Kielmansegge. Sachsiska hofvet understödde en tid hans anspråk, men dessa blefvo aldrig erkända af Napoleon III. I afseende på anletsdrag och figur var han en fullkomlig afbild af sin förmente far. Uti Italien har man upptäckt en betydande sammansvärjning af de reaktionära presterna. I Neapel har en massa af dessa dels häktats, dels landsförvisats, emedan de under förevänning at kyrklig sammankomst till hållande af religiösa föredrag bildat en förrädisk politisk klubb, hvilken hade till mål att befrämja Österrikes, bourbonernas och påfvens sak i konungariket. Bland de häktade är hertigen af Urezza San Felice; såsom sammansvärjningens hufvudman betraktas Salzano, biskop in partibus, hvilken var utvisad ur konungariket. En mängd andra biskopar omnämnas. I Italien tima under dessa dagar stora bankrutter. Isynnerhet är Bologna strängt hemsökt. Spaniens bombardement af Valparaiso låter mycket tala om sig, och det är isynnerhet de engelska tidningarne som utfara med förbittring mot spanska regeringen derför. Det är onekligen en vidrig och upprörande åtgärd, att så der grusa fredliga menniskors egendom, och den kan endast ur förvända och skefva politiska begrepp försvaras. Men nog ser det underligt ut, att England i detta fall förer ett så hälligt språk. Dess understatssekreterare för utrikes ärendena, Layard, har i Underhuset förklarat, att den spanske amiralen bombarderade enl. uttrycklig besallning från regeringen och utförde påbudet så menskligt som möjligt. Han tillade: Bombardementet har gjort ett mycket pinsamt intryck på H M:ts regering, emedan hon anser den tid vara för länge sedan öfvervunnen, då dylika dåd voro möjliga. Ett sådant barbari är, det måste man medge, alldeles ovärdigt en stor och civiliserad nation såsom Spanien, Och Times säger: ltt sådant förfarande, som det spanska regeringen tillåtit sig, är egnadt att utestänga en nation från de höflighetshänsyn som tillhöra det civiliserade lifvet. Det brännmärker den med gemenhetens stämpel, som. ingen fraslik deklamation öfver historisk värdighet och storhet någonsin kan utplåna, och anvisar den en alldeles isolerad ställning, i hvilken dess välstånd och dess betydelse i verldens råd måste gå under. Det är ej år och dag sedan engelsmännen bombarderade en hamn på Hayti och engelsmännens beteende i Köpenhamn känna vi allttör väl. Den från Englands dåd på Jamaika bekante ölverste Kobbs har beröfvat sig lifvet. Boskapspesten har utbrutit på Irland.