Göteborgsposten – 22 maj 1866, sida 1

Pingstdagarne ingingo med solsken och hög, klar himmel, hvilken sedermera under helgen bibehöll sig. En temligen kylig nordostlig vind blåste dock under Pingstdagen, men antog Annandagen en temperatur, som något mera stämde öfverens med årstiden. På grund af kylan visade allmänheten icke någon synnerlig smak för de eljest så mycket omtyckta utfärderna till sjös, hvadan de ångbåtar som annonserat lustfärder till Skärgården m. fl. ställen brände sina kol så godt som förgälves. Bantågen deremot, såväl de ordinarie som lustfärdstågen, hade synnerligast i går utlockat ett stort antal personer i det gröna. Också har vegetationen utefter jernbanan hunnit ganska långt — längre än man vid åsynen af träden i allåerna kring staden, hvilka ännu stå temligen bara, skulle kunna föreställa sig. Pingstaftonen gåfvo artilleriets och skarpskyttarnes musikkårer förenade en konsert å Lorensberg, som dock tillfölje at den kyliga luften ej var mycket besoki. Trädgårdsföreningen har deremot såsom liggande närmare staden varit en plats, hvarest äfven de för temperaturen mera ömtåliga icke tvekat att infinna sig, hvadan denna park i synnerhet på eftermiddagarne varit mycket treqventerad. Teater. Med intresse har den teater. besökande allmänheten följt de gifna representationerna af Oehlenschlägers tragedi Axel och Valborg. Naturen ute har lett och prunkat i sin nya vårskrud och fälten ha legat beströdda med brokiga blomstermattor — ; och likväl ha poesiens vår och blommor mäktat utstå täflan med naturen. Det är en tragisk kärlekssaga och de båda hufvudpersoner-; na ett par Nordens Romeo och Julia. Fru Raa har som Valborg inlagt ny förtjenst som tragisk skådespelerska. IIr Bohman, såsom Axel, hade flera lyckliga momenter, men syntes oss ej gifva den nödiga värmen åt sin vackra roll, likasom dennas herrliga språk ej alltid fick sitt rätta utryck. Detta kan ej sägas om hr Raa, Wilhelm, som tvärtom alltid skall, oaktadt kantigheter i spelet, höras med intresse, så fulltonig och klangfull lju der hans stämma. Hr Lichtenberg har i brodren Knuts roll ånyo lemnat prof på ett vackert framåtgående, hvilket det är oss en kär pligt att annotera. Stycket har för öfrigt i allmänhet gått med god ensemble och varit med vanlig sorgfållighet uppsatt. I morgon gifves till förmån för en af säll.