Göteborgsposten – 19 maj 1866, sida 2

I 120,80 9 0 OY: 10,9 IDeSslojadt.) — Råttegångs och Polissaker. Iloliskammaren. Förhör hölls i Thorsdags angående orsaken till förre korporalen och rotmästaren C. G. Mogrens plåtsliga död, hvilken inträffade sistl. Måndags morgon Läkarebetyget innehöll att han ljutit döden rillfolje af kol-os. Mogrens husiru berättade att hon föregående afton eldat i den i makarnes rum befintliga eldstaden och dervid begagnat bark, trästickor och dylikt Då spjället sköts fanns likväl icke annat än utbrända kol qvar i kakelugnen. På morgonen hade hon fallit i en svimning och visste just ej reda på någonting förrän hon af en qvinna i huset väcktes ur densamma. Mannen var då redan död. . Nyssnämnde qvinna berättade att hon tidigt på morgonen på gården sett Mogren, hvilken då tycktes lida af uppkastningar. Hon tilltalade bonom likväl ej. Senare på morgonen gick hon in till makarne Mogren och fann hustru M. liggande afsvimmad på golfvet. Hennes händer och fötter voro kallnade. Hustru M. bragtes åter till lif, men då detta skett och man såg till Mogren, som låg på en soffa, befanns han redan vara död. Som Mogren sålunda betanns ha omkommit genom en vådlig händelse, resolverades, att intet hinder förefanns för hans kristliga begrafning. — Un liten vagabond om 14 år, som uppgifver sig heta Olaus Holm och vara från Kinneskogen. hade, efter det han vandrat omkring på det gamla Westergötlands klassiska Jord, hvarunder han besökt Hjo och Falköping, samt efter att ha gjort äfven en utflykt till Jönköping, beslutat sig för att också göra en färd till Göteborg, hvars välgörenhet han förmodligen under sina irrfärder hört beprisas. Efter att ha tiggt sig till jemförelsevis temligen snygga kläder och en liten reskassa köpte han i Falköping biljett till Göteborg och befann sig snart i en tredjeklassvagn på färd till denna stad. Hit ankommen gick han omkring i husen och tiggde penningar för att, som han sade, köpa sig en katekes och en biblisk historia. Hans fallenhet för teologiska studier måtte emellertid icke blifvit rätt uppskattad, ty i går stod han i poliskammaren för att något närmare göra reda för sina lefnadsöden. — Har du nu fått katekes och biblisk historia? frågade polismästaren den unge rescnären, som hade ett mycket intelligent utseende. — Ja, en katekes, svarade pojken och drog ur fickan fram en veritabel långkatekes; biblisk historia har jag dock ej hunnit skaffa mig. En poliskonstapel upplyste att han i vakten haft äfven en biblisk historia. — Jaså den, svarade gossen; ja det är en tjock bok och den har jag fått, men jag ville ha en annan. — Hvad var meningen med din resa hit? sporde polismästaren. — Jag tänkte få mig arbete, men jag har intet fått. — Kan du uträtta något då? — Nej, jag kan ingenting, svarade gossen med naiv uppriktighet. — Har du föräldrar i lifvet? — Far min lefver, men han har legat till sängs i två år. — Du har gått här och tiggt? — Ja. — Hvarför det? — Jag hade ingen mat. — Har du fått mat i polisen i dag då? — Ja, jag fick mat, en kaka och så smör och så korf samt svagdricka, svarade gossen i det ett belåtet och gladt leende spred sig ölver hans lappar vid minnet af denna rara traktering. — Jag skulle resa på jernbanan, fortfor gossen, hvilken syntes vara en språksam fyr, men då kom den der — som tog mix, och så blef det ingenting af med det nöjet, — Nå, om du nu skulle få re a tillbaka till Falköping, har du i så fall något hinder för att ge dig at? — Nej, svarade gossen gravitetiskt. — Så att du uträttat dina saker här? — Ja. Det upplystes likväl att intet tåg igår på e. m. gick till Falköping, hvadan biljett skulle köpas åt gossen till Alingsås, hvarifrån han vidare får taga sig fram på egen hand. En person vid namn Johannes Andersson stod igår i poliskammaren tilltalad, nu liksom åtskilliga gånger förut, för fylleri. — Var du full igår? frågade polismästaren. — Jag vet inte riktigt om jag var full, ty jag hade burit mjöl, förklarade A., hvilken förmodligen ansåg att man under ett dylikt arbete ej rätt kan bedöma sitt tillstånd. Så gick jag in och fick mig mat på en krog och så knussade en till mig. En poliskonstapel upplyste nu, att A. varit mycket full, t. o. m. mera än vanligt, samt att han slagit sönder en fönsterruta i ett bodstånd o. s. v. — Nå nekar du ännu? frågade polismästaren. — Nej, det är väl ejlvärdt; jag var allt litet full, svarade A. blygsamt, Det upplystes dessutom, att A. sedermera på aftonen fört oljud, för hvilket allt han pliktfälldes till 20 rdrs böter eller motsvarande 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. Som han ej var kontanterad infördes han genast till bestraffningens undergående. E— — — —