Göteborgsposten – 18 maj 1866, sida 2

mig om gästfrihet. Utan att i början veta hvem denne okände var hade jag befallt min intendent att presentera sig för honom såsom slottets egare, för att då det sedermera blef lämpligt tillkännagifva hvem jag var. Det var lycka att jag begagnat denna list; då jag inträdde i salongen der man låtit honom vänta, fann jag honom stå och med vild blick betrakta ett af mina familjeporträtter, framför hvilket han derpå fromt knäböjde. — Hvad var det för ett porträtt? frågade grefven som syntes lifligt intressera sig för ämnet. — Min systers, svarade M. de Tourville med ett lugn som skulle kunnat kallas hjeltemodigt. Och vet ni väl hvad namn han gaf henne? Han kallade henne sin mor! — Hvem? Jeanne? frågade M. de Valeneå förvirrad. — Han såg mig och frågade mig genast hvem detta slott tillhörde och hvem hans mors familj var. Jaz lyekades att för honom dölja detta namn, men jag lofvade honom på min heder att upptäcka det inom tio dagar. Ögonblicket nalkas, och jag är nu här. — Hvad! utropade grefven, ni menar allvarsamt? Ni tror på ett dylikt förtal? — Det är ej ett förtal, svarade markisen, hvars läppar alltjemt förvredos af ett bittert leende. — Hvad säger ni? Var er syster verkligen mor till denne? — Hör på, grefve, sade M. de Tourville i upprörd ton; jag har hittills talat med er om heder och ädelt blod. jag har talat bra mycket om min skölds renhet och mit