Göteborgsposten – 18 maj 1866, sida 2

Hvarjehanda. Det lyckliga skottet. Första orsaken till bi skopen i Westeras Kalsenii (den samme som sedan stiftade en teologisk lärostol i Upsala och som till denna akademi skänkte Sätra helsobrunn) uppkomst skall hafva varit ett lyckligt skott. Härmed tillgick sålunda: En gång då den store jagtälskaren, kung Fredrik den 1:ste mönstrade Westmanlands reg. på Sahlbohed, frågade han, om det inom regementet funnes någon officer, som var snäll skytt. Härpå avarades, att sådana visserligen funnos, men likväl ingen som kunde mäta sig med regementspresten Kalsenius. Kungen befallde fram presten, viljande se ett prof på hans förmåga. Till den ändan afflängdes en spån på en temligen långt bort stående tall, så att en hvit fläck uppkom. Kungen lade till, sköt och hans kula träffade ganska riktigt midt i fläcken. Han bad Kalsenius skjuta efter detta kulhäl. Kalsenius lade till, sköt, men se! nu syntes intet märke efter någon kula. Kungen utropade: Det var strunt till skott, som intet träffade tallen en gång! Nå nå, hon var också bra smal, så att det kunnat vara temligen bra nära, utan att träffa. Försök om igen!— Jag ber om förlåtelse, Ers M:t, svarade Kalsenins, med säker ton, men om Ers M:t behagar låta klyfva tallen, så är jag säker, att min kula skall befinnas ligga ofvan på Eders M:ts. Det gjordes och begge kulorna befunno sig verkligen liggande på hvarandra. Häröfver blef kungen så nöjd att han genast utnämnde Kalsenius till sin hofpredikant och tog honom med sig till Stockholm. Orgelnisten Kull i Skara. Sedan exellensen Adlersparre, såsom landshöfding i Skaraborgs län, gjort bekantskap med den för sina qvicka svar och infall kände orgelnisten Kull, frågade han en gång Kull, huru det kom till, att han, som är en så stor musikus, aldrig blifvit mera än orgelnist i Skara. JO, svarade Kull, det kommer sig deraf, att det aldrig varit någon revolution i musiken-. Denna anekdot brukade exellensen Adlersparre sjelf berätta, då han alltid småskrattande tillade: Det der var ju en näsvis orgelnist! Som orgelnist i Skara företog sig Kull en gång det tjufpojkstrecket att uppsätta på kyrkodörren en papperslapp, underskrisvon af dåvarande biskopen i Skara Weideman, deruti hr biskopen förskref sig till fn. Papperslappen väckte naturligtvis uppseende och borttogs samt öfverlemnades till någon af consi(etoriales, som väl kände igen Kulls stil. Kull upp