Göteborgsposten – 18 maj 1866, sida 2

fosterföräldrarne en stor penningsumma, på det att de skulle aflägsna sig ur landet. — Detta är verkligen underligt, yttrade grefve de Valenc6. — Jag är icke vidskeplig, det vet ni, ätertog M. de Tourville, men jag säger er att i allt detta visar sig försynens finger. — Är detder folket hederligt? Förtjena de förtroende? — Det finnes saker som man icke kan dikta, min bäste grefve. Qvinnan gaf mig bestämda uppgifter. Hon heter Madeleine Trochu och bebor i Montrenil, nära Paris ett litet hus omgifvet af en stor trädgård, hvilken hennes man odlar. Båda synas vara hederliga och arbetssamma. Den fullkomligaste ordning herrskar i deras hus. Jag framställde frågor till dem. De detaljer som de berättade angående Jeanne, hennes växt och toalett, den beskrifning de gåfvo öfver hennes anletsdrag kunna ej tillstödja det minsta tvifvel. — Var Jeanne den enda som besökte barnet? frågade grefven. Hvem öfverlemnade det till dem? — Dessa frågor gjorde jag dem, fortfor M. de Tourville. Men härvidlag äro underrättelserna mera obestämda. Dessa bönder kände äfven fadren till den adelsman om hvilken vi tala. — De ha väl då äfven gifvit en beskrifning på hans utseende? — Ja, men olyckligtvis liknar det alla andra dylika beskrifningar på karlar: det passar in på hvem som helst. (Forts)