—— —— ——— — okunnig om att gardeslöjtnanten två eller tre gånger korsat hans eminens planer. Ingenting var mera enkelt än att inveckla Renaud i grefve de Chalais sammansvärjning i hvilken han tagit en så verksam del. Rättegången var redan inledd. Domrarne hade blifvit valda af ministern, och om presidentskapet i domstolen hade blifvit öfverlemnadt åt M. de Marillac, så var han åtminstone det enda hinder, hvars obestickliga heder kunde komma Richeliues planer att stranda. Undersökningen borde således komma att gå på det sätt som det behagade ministern att bestämma. Nantes var utan tvifvel den punkt som han valt för utförandet af sina afsigter och för den brottsliges bestraffande. Detta var erkändt, och dessförutan skulle hofvet aldrig ha så länge uppehållit sig i Bretagne. Grefve de Valene6 hoppades så mycket säkrare ha den unge officeren i sina händer, som han icke hade förbisett med hvilken förvånande lätthet kardinalen hade bifallit hans önskningar då han begärde ett lettre de cachet. Han tänkte vid sig sjelf att förste ministern haft en baktanke och att han, grefven, lemnat förevänningen till en stränghet som öfverensstämde med kardinalens personliga önskningar. Grefven tänkte sålunda blott på hämnd; hans vrede och förargelse hade nått sin höjdpunkt då Germain kom att rycka honom ur sina reflektioner. — Hvad vill du mig? Lemna mig, jag vill vara ensam sade han häftigt.