Göteborgsposten – 15 maj 1866, sida 2

Telegrasanläggning. Man är f. n. sysselsatt att uppsätta telegrafstolpar och utlägga!trådar utåt norra jernvägslinien. Besittningsrätt. Uppå derom gjorda an-. sökningar har K. M:t tillåtit storbritanniske undersåtarne ingeniör J. Burrow samt ingeniör J. N. Milner att ega och besitta i Sverige inköpt fast egendom, den förre !(, i Schisshytte, Rämens och Persbo inom Kopparbergs län belägna bruksegendomar och den senare ,9g mantal at berustade säteriet IIammar inom Kristianstads län. Elementarskola för flickor kommer i höst att öppnas i Westerås af lektor Sunden, lektor Gihl och vice lektor IIvasser. Undervisningen skall omsatta vanliga läroämnen. Tiden tör undervisningen fördelas mellan föroch estermiddagarne, och hemarbete kommer att endast i inskränktare mån ega rum. Vilkoren för intagning i skolan äro: ren och flytande innanläsning samt någon öfning i skritning. Terminerna komma att ungefar motsvara dem vid högre elementarläroverken och undervisnings algitten, jemväl inbegripande gymnatik, sång och teckning, blir för hvarje bermin 75 rdr samt erlägges vid dess början. Nytt siags reslelkanoner. I England har på senare tider en major Palliser framträdt med en ny teori i afseende på konstruktionen af rettlude kanoner. Ilan påstar nemligen att blott det inre at en kanon bestär al en tub på samma sätt som Armstrongskanonen sammansmide af smidjernspiraler, så är det fullkomligt likgiltigt om kanonens yttre består at stäl, gjutjern eller smidt jern. En 68-pundare har at major Palliser enligt denna princip blitvit förvandlad till en 7-tums reffelkanon, och de försök som med densamma anställdes utföllo ytterst fördelaktigt. Skottvidden var öfver en half svensk mil. Sedan man skjutit 904 skott med kanonen, observerades att kammarladdningsapparaten hade fatt en spricka. För att ytterligare pröfva om hela kanonen skulle brista, eller ensamt kammarladdningsapparaten sönderbrista, laddade man kanonen mycket starkt och atsköt den. Kammarladdningsapparaten bröts lös, men kulloppet höll fullkomligt. Märkvärdigt nog kastades kulan nästan lika långt som förut då kanonen var hel. — Denna kanons skottvidd och säkerhet förklaras af artillerister aldrig ba blitvit öfverträflade. Det fattades blott 17 skott i att kanonen utstått det för densamma föreskrifna profvet. Ingen 7-tums smidjernskanon har uthärdat hälften så många skott. Att bakladdningsapparaten på denna slutligen gaf med sig anses ha berott derpå att ett litet lätt afhjelpt fel blifvit begänget vid konstruktionen af densamma. Man motser nu med spändt intresse experimenter som skola företagas med en efter samma princip förtärdigad 9-tumskanon. En tragedi på hafvet. En kapten Polack förande hamburger barkskeppet Madeira berättar Irån Hongkong följande förfärliga historia: Den 11 Mars, då jag befann mig i de kinesiska farvattnen, möttes jag al en större bat, hvars besättning föreföll mig som kinesiska sjöröfvare. Vi höllo oss beredda på att mottaga dem, men då jag slutligen trodde mig finna att båten var en skeppsstorbåt nalkades jag densamma. En röst hördes ropa på tyska: Hamburger Bark! och då jag kom ännu närmare sag jag att det var skeppsbrutna, hvilka öfverallt voro besudlade med blod, hade förbundna hutvuden och händer samt voro halsnakna. Då de blifvit förda ombord berättade de att de utgjort besättningen på italienska skep pet Napoleon Canevaro, som med 665 coolis (indiska arbetare) d. 8 Mars afgått från Macao till Callao. Redan d. 9 Mars gjorde coolies myteri. Besättningen försvarade sig i tva timmar. Då myteriet utbröt voro 60 a 70 coolies på fördäck. Dessa dels dödades dels fängslades, medan det lyckades besättningen avt genom tillslutande af jerngallret olver storluckan hålla resten af coolies under däck. Dessa bröto emellertid sönder sina sängplatser och, beväpnade med trästycken de sålunda fingo samt med tvenne sablar, som tagits från vakten, och stora spikar försökte de att bryta sönder gallret, något som de dock lyckligtvis icke förmådde. Under tiden sköt manskapet uppifrån ned på dem, högg med sablarne på deras fingrar då de sökte bryta sönder gallret, och uppmanade dem genom tolken att gifva sig — en uppmaning som de dock beständigt besvarade med seger eller död! Slutligen anlade de eld både föroch akterut i fartyget, troligen i assigt att locka ned besättningen för att släcka. Detta skedde dock icke, utan besättningen satte ut storbaten och lemnade fartyget, utan att. naturligtvis våga öppna gallret. Då elden grep omkring sig, är det beklagligen antagligt att alla coolies, omkring 600 personer, blefvo innebrända. De räddade drefvo sedan omkring på hafvet i 38 timmar utan att få en droppa vatten. — Bland dem, hvilka tillhörde den af icke mindre än 16 olika nationaliteter bestående besättningen, voro tvenne svenskar, Samuel Tacania (?) och Robert Nilsson samt en norrman Martin Nielsen. Bland dem som omkommo i striden med coolies var en svensk, Wilhelm Jakobson. Från Hufvudstaden, H Bankirhuset Guillemot Weylandt hade