—— AaA—— En större folksamling egde rum i Lördags afton å Gustaf Adolfs torg. Den som på asstånd såg den församlade mängden skulle möjligen i första ögonblicket trott att en panik från den närbelägna börsen spridt sig till torget derutanföre eller att märkliga politiska nyheter föranledt samlingen, men vid hopens betraktande på närmare håll kunde man snart finna att det här antagligen blott handlade om något civilmål, enär mångdens kärna bestod af lärgossar, pigor och drängar. I midten af hopen syntes en fransk sjöman, bronsfärgad och storväxt, gestikulerande med ursinnig häftighet och förklarande för en drängpojke, hvilken genom tecken tycktes förebrå honom att han gifvit honom en örfil: Suffit de dire que je suis Francais ! Denna förklaring syntes emellertid icke göra åsyftad verkan eller framkalla någon sympati hos de omgitvande nordens fransmän, utan folksamlingen blef allt talrikare och närgångnare, tills slutligen en poliskonstapel kom till stället och förde mannen upp till polisvakten, dit han godvilligt medföljde. Det upplystes der, att orostiftaren, som visserligen ej var drucken, men dock törmodligen tagit åtskillig fransk drufsprit till bästa, tillhörde ett i hamnen liggande franskt fartyg, dit han artigt blef beledsagad af en poliskonstapel, för att hindra vidare förhandlingar mellan honom och folkHhA an