Göteborgsposten – 12 maj 1866, sida 2

Rättegångs och Polissaker. Poliskammaren. I förgär på aftonen spatserade några slagtarelärlingar helt lugnt utåt Gamla allten, då en bland dem, Benjamin Andersson, blef utsatt för ett lika ovanligt om obehagligt äfventyr. En karl, med hvilken han cke vexlat ett enda ord, kom nemligen springande bakom honom och uppskar med en knif den af honom påhafda rocken i ryggen samt skar äfven ett hål i ryggstycket på hans väst, dock lyckligtvis utan att såra Benjamin A. sjelf. Hålet i rocken är nära en aln långt, så att plagget, som var nytt, blef alldeles förstördt. Karlen, som begått aetta dåd, hvilket så lätt kunnat få en olycklig utgång, kastade genast ifrån sig knifven, hvilken kort derefter hittades, och ville aflägsna sig. Han blef dock straxt anammad af dem som åsett tilldragelsen och befanns då vara temligen årucken. Han infördes genast till polisvakten, der han togs i förvar. Han uppgaf sitt namn vara Anders Borjesson från Räskärr. Vid polisförhöret i går förklarade han, att han varit så öfverlastad, att han omöjligt kunde erinra g hvad han igår tagit sig före. Han medgaf dock, aft det nog kunde varit han, som så illa tilltygat Benjamin Anderssons rock, helst den knif,som blifvit nyphitiad i allgen, tillhörde honom. Tvenne vittnen hördes, af hvilka det ena väl ej observerat då Börjesson skar sönder rocken, men dock inkttagit, att ingen annan fanns i närheten, som kunnat göra det — och det andra hade sett hur allisammans tillgick och således äfven att B. var gerningsmanuen. Målet remitterades till rådhusrätten, och skulle B. under tiden förvaras i cellfängelset. — Den 8 d:s insann sig s. d. disciplinsoldaten Lars Ludvig Andersson Ask hos de arbetare som för sadens räkning äro sysselsatta vid Vallgrafven och utbjöd en rock. Den köptes f r fyra rdr af en bland orbetarne. Fram emot aftonen infann sig Ask på samma ställe och utbjöd nu åter en rock, som han sade sig ha fått af sin mor, liksom den förre, och för hvilken han äfvenledes begärde fyra rdr. Det fanns just ingen reflektant bland arbetarne som var kontinterad, men en af dem hoppades att bli det, och sålunda började denne underhandlingar med Ask, uner det att en annan vid nama Strauss började fundera på om nämn äe rockar kunde vara ärligt bekoma. För att underlätta handeln bjöd Ask de andre vå en sup — en bjudning som icke ens Strauss, oakadt sina skäliga misstankar mot Ask fann lämpligt tt afslä. Medan Strauss förtärde vännen Asks bränvin beslöt han i djupet af sin själ att underrätta poisen om saken. Någon poliskonstapel fanns väl icke il hands, men han yppade sina misstankar för en f. I. nattväktare vid namn Wahlström, som i sin tur ade till en poliskonstapel Ekberg. W. och E. ippsökte Ask, hvilken ej blef rätt väl till mods då