Göteborgsposten – 12 maj 1866, sida 2

Blind, af det helt enkla skälet, att — denne ej har någon son. Brottslingen har i fängelset afdagatagit sig, som bekant. Mordfsörsöket mot ryske kejsaren förklaras nu vara resultatet af en vidt utgrenad sammansvärjning. Lithauens mordengel grefve Muraview, som utnämnts all leda undersökningarne härom, har olfentligt betonadt det. -bet sägest — skrifves det till Times — ratt samma hop at ungdomliga entusiaster, som för kort tid sedan satte eld på staden, nu åter är på benen och i handling, med atsigt au göra mordet på ezaren till signal för mord på ministrarne och statens högre dignitärer. Både allmänheten och de sammansvurna tyckas vara ölvertygade om, att, då en vild och häpnadsväckande förvirring en gång skapats, det finnes ett tillräckligt antal oroliga varelser bland vissa klasser, som vilja försöka utföra de mest samvetslösa planer. Talrika arresteringar ha egt rum i följd af attentatet. I Petersburg hafva 20 studenter, 60 polackar och fyra högre tjenstemän kastats i fängelse. 1 Moskwa har samma lott drabbat 30 studenter, under det att i Warschau de urresterades antal naturligtvis är dubbelt eller tredubbelt. Kejsar Napoleons tal i Auxerre är det ämne, som dernäst låter mest tala om sig. Berättelserna från Paris gitva vid handen, huru mäktigt Moniteurs meddelande af talet uppskakat allmänheten. De franska rentes föllo på Börsen i Paris genast 2 frs 50 ct. Det betyder krig ätven för oss! var de bestörta finansmenniskornas lösen. De förunderligaste rykten jagade igenom Paris och blefvo trodda. Dock tyckes man senare hafva lugnats, efter det man ansett sig kunna hängifva sig åt den tanken, att kejsaren med sina ord endast måttat ett hugg åt den politik, som Thiers förfäktat i lagstiftande kåren, accompagnerad af dennas majoritet; och hvilken var ett ode öfver wienerfördragen al 1815 till vissa delar. Constitutionnels förut i korthet entydda artikel, som visserligen är afsedd att lugna, synes dock vilja åt talet gifva en mera allmän betydelse, än att det endast skulle afse hr Thiers och den lagstiftande kåren, I en analys af nämnde uppsats heter det: Redan år 1863 har kejsaren genom kongressförslaget framhållit, att 1815 års fördrag icke mera bestå. Hans tal nu innehåller ej någon punkt, hvaraf man kan draga den slutsats, att han vill företaga förändringar ut: dem, för att belrämja Bismarcks äregiriga planer. Kejsarens program är att vidtaga en reform af fördragen; hvarje på annat sätt eftersträfvadt mål skall finna oss vakna och beredda. Kejsarens tal har icke yppat anspråk på att vilja afkunna en skiljedom öfver tyska intressen, men det åsyftar att vädja till de makters vishet, som undertecknat fördragen af 1815. En erkändt pålitlig korrespondent skrifver från Italien till ÅTimes: Med de truppmassor, som Italien om några dagar skall hafva på fötter, är det knappast möjligt, att det skulle vika tillbaka eller tillåta dem återvända hem utan bloddrypande svärd. Om det så gör, skall det vara förödmjukadt och ruineradt; bankrutt väntar det, partisöndringar och splittring skola gå högre än någonsin; en stark regering skull vara omöjlig. Sådan är åtminstone den allmänna öfvertygelsen här, och jag tror att de nuvarande ministrarne dela den samt skola afträda, om fredens bevarande skulle åläggas dem af makter, som de äro ur stånd att motstå. För omkring en vecka sedan (detta skrefs d. 2 Maj). då Österrikes rustningar i Venetien ännu betviflades utaf några af dem, som hade bästa tillfället att göra sig underrättade om verkliga förhållandet, egde ett möte rum mellan general Lamarmora och representanten för en regering, som är känd för att stå på vänskaplig fot med Osterrike. Säg Osterrike, sade Lamarmora, Åatt det icke väpnar under förevänning af det uppdiktade insallet vid Rovigo, eller under någon annan förevänning, ty om det det gör, skola vi kalla ut kontingenterna, och då steget en gång uttagits — nous irons juSquau boutt. Den anda, som dikterade dessa ord, är allmän här i landet. De italienska armebefilen äro sålunda fördelade: 1:sta armekåren, med högqvarter i Lodi, befälhafvare general Durando; 2:dra armekåren, hågqvarter Cremona, general Cucchiari; 3:dje armökären, högqvarter Piacenza, general della Rocca; 4:de armåkåren, högqvarter Bologna, general Cialdini. Dessa 4 armåkårer bestå at 16 aktiva divisioner. Om Österrikes och Preussens rustningar föreligga omfattande berättelser. An; frå Amerik Tidningarne från Amerika meddela nu den diplomatiska brefvexlingen mellan Frankrike och Unionsregeringen i Washington. I den camlagda sista depeschen från Frankrike förklaras: Frankrike upptager med förtroende den försäkran, att Förenta Staterna icke sko a visa sig otrogna sitt löfte om noninterven tion, och finner deri tillräcklig borgen för att icke längre böra uppskjuta med franska trupbernas återkallande. Kejsaren har bestämt, att hans trupper skola utrymma Mexico i trenne asdelningar: Åden första i nästk. November månad, den andra i Mars 1867 och den tredje i November 1867. Härmed synes Unionsregeringen hafva förklarat sig nöjd, men uppräder skarpt mot Österrike, som vill skicka frivilliga till Mexico, och synes, att döma häraf, icke vilja tillåta några vidare främmande trupper landstiga derstädes. ÅRET AR ATNERLTT —— I — AED — — I 7 Clegrammer.