Göteborgsposten – 11 maj 1866, sida 2

land, och denna pligt kan ej underställas någon kontroll. Då Österrike beskyddar sin sydgräns, beskyddar det äfven det tyska för bundsområdet. I Onsdags besvarade Preussen Östorrikes depesch om önskligheten at en deflinitiv öfverenskommelse angående Elbhertigdömena, i hvilken depesch Österrike förklarade att det ville ingå på att Gasteinsöfverenskommelsen blefve definitiv och tillochmed ställa Kiels hamn till Preussens förtogande. Denna depesch har Preussen nu besvarat dermed, att det visserligen vill reflektera öfver nämnda definitiva lösning, men på en mera antaglig basis än Österrikes hittills framställda förslag. Österrike skall ej gå längre, emedan det räknar på de ötriga Förbundsstaterna just derigenom, att det ansluter sig till dessas önskan och vill lemna Holstein åt Fört bundsdagen samt tillåta augustenborgaren beträda dess tron. Härmed skola således äfven dessa underhandlingar vara slutade. Men Preussen erkänner som bekant icke Förbundets öfvermyndighet öfver hertigdömena, hvilka det förklarar sig hafva 1 förening med Osterrike vunnit genom eröfring, en tolkning som äfven Österrike omfattat och hvilken ligger till grund för Gasteinskonventionen. Öm Österrike derför nu lemnar Holstein åt Förbundet, skall det enligt Preussens advokatyr bryta en öfverenskommelse och gifva detta nvrätt: att förhindra det, hvadan det lätt kan hända, att Hlolstein blir en af de första valplatserna för de båda rivaliserande makter, som stulo i enighet tillsammans, men vilja mörda hvarandra vid bytets delning. O, Nemesis! Också berättas redan från Uldamburg, att der cirkulera de mest olikartade rykten om en hotande inqvarteringsbörda. Redan i nästa vecka skall der upprättas ett preussiskt kommando för proviant och utfodring åt truppmassor. Det är ock i förkänning häraf som IUIlannorer börjar rusta och skall upprätta ett belästadt läger vid Stadefloden. Att Preussen med stort allvar går händelsernas utveckling till möte, bevisas deraf att dess regering nu äfven utfärdat befallning om mobilisering af 1:sta, 2:dra, 7:de och S:de armåkårerna, så att nu hela den preussiska fältarmcen mobiliseras. Denna utgör på krigsfot 350,905 man med 864 kanoner, hvartill komma depottrupper och garnisonstrupper, som i krigstid utgöra 663,625 man, hvilka derjemte kunna ökas med landtvärnets andra uppbåd, så att Preussen kan uppställa för kriget 712,498 man. Preussens regering har derjemte upplöst den anjournerade landtdagen och utskrifvit nya val — i närvarande stund ett krigiskt tilltag. Preussens lasaretter, trains, fältposter etc. organiseras, krigssold betalas. I Berlin ha krigsakademien, äarilllerioch ingeniörskolorna stängts. likasom äfven krigsskolorna i landsorten, och de officerare, som gjort tjenst i dessa inrättningar, ha återkallats till sina regementen. Generalstabsläkaren för armån, dr Grimm, har sått befallning att hålla 800 militärläkare i beredskap. Den redan förut stora verksamheten inom militärverkstäderna har yttermera förhåjts, ammunitionskolonnerna, hvilkas manskap förstärkts, arbeta natt och dag, touragemagasinerna fyllas. Bland truppbefälhafvarne nämnas först prins Friedrich Carl, generalerna Vogel von Falkenstein och Herrwath von Bittenteld. De officiösa berlinertidningarne förklara sig af patriotiska skäl icke kunna meddela några ytterligare underrättelser om preussiska truppernas utsträckning och omflyttning. England har verkligen återigen tramkommit med sina fredsmäklingar, men dess politiska anseende är till den grad sjunket, alv man ej fäster något afscende vid dess tillgöranden. Understatssekreteraren Layard har i Underhuset förklarat, att engelska regeringen i Paris uttalat den önskan, att vestmakterna i förening skola verka för fredens upprätthållande, emedan England naturligtvis icke kan uppträda allena. Derjemte sade Layard, att Preussen, Österrike och Italien veta, att England vill med största beredvillighet erbjuda sin vänskapliga mellankomst, så snart man önskar den och då utsigt finnes till ett lyckligt resultat. Till slut yttrade han, att tillständet på fastlandet är oroandeRyssland har erbjudit sig vilja ingå på förslaget om en kongress, men under vilkor, att — frågan om Pi olen ej dervid kommer under behandling. Det är således ingen under, att Napoleon icke anser stunden ännu inne, att åter tala om kongressen. Dessa kongressförslag kunna derför anses för fredens sista krampryckningar. Också ha ministrarne i tisdags förklarat inom parlamentet i London, att kongressplanen har föga utsigt till att bli antagen. Å Ä I Frankrike vänder sig stämningen med allt större förbittring mot Preussen. Constitntsonnel förklarar. att Bismarck skall vakta I I I