Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 7 Maj. En sådan tredje Maj ha vi ej på länge upplefvat, och hoppas ej att framgent så nödgas göra. På aftonen nämnde dag hade Posttidningen en ovanligt strykande afsättning. Vi brunno af otålighet att se dess innehåll på andra sidan. Ni skall alldeles icke föreställa er att jag för mina obetydliga förtjenster om fäderneslandet ens hoppades komma i nådig åtanka medelst en Vase eller annan stjerna af högre ordning. Men om man då kan beherrska sin egen längtan, så har ju hvar och en vänner och anhöriga i mängd, som man så gerna ville hafva creerade till korsdragare, ju förr desto heldre. Emellertid var i år korsmessan ovanligt flau, för att begagna en börsterm. Endast ett begränsadt antal, utan tvifvel ganska förtjenta majorer, kaptener och ryttmästare voro i tur att bli stjernprydda, och de undfingo sin del; men alla andra militärer och civila? Ja, de få vänta. Ty det är alldeles icke meningen att inskränka nominationerna, och synd vore det, utan blott afbida riksdagens slut. Och hvem vet? Kanske få riks