Göteborgsposten – 4 maj 1866, sida 2

tsånlior RNOSTIAgSTUII Kommer al Ir. 0. m. d. 5 d:s upphöra. Värden har neml. förbjudits ut vid re idka utskänkning derstädes, emelan oordningar der hört till ordningen för lagen eller rättare sagdt natten. Fran Utlandet. Misstaga vi oss ej alldeles, skola vi tvifvelsutan snart få höra, att den lilla staten Sachsen blir i Tyskland den gnista som skall ända den stora branden och att Sachsens slätter ännu en gång skola bli valplatsen för ett slutligt atgörande af Europas vigtiga sväfvande frågor. Namnen Leipzig, Lutzen, Breitenfeld skola kanske inom kort återigen ljuda på allas läppar — och de platserna känna vi svenskar väl till. Under sista polska oroligheterna ådrog sig Sachsen stor ovilja af Ryssland och Preussen, emedan Sachsen öppnades som fristad för olyckliga polska flyktingar. Det hette tillochmed, att Sachsens minister v. Beust låg i hemliga underhandlingar med Tuilerierna, tör att få den polska frågan genom Sachsen utvidgad, och det är säkert att kabinetten i Dresden och Wien voro i godt förstånd med hvarandra, tills man i Wien gaf vika för Rysslands och Preussens påtryckning och uppgaf Polens sak. Det är äfvenledes kändt, att man å högsta ort inom Sachsen med välbehag smeker tanken på att Polen ännu en gång skall bli sjelfständigt och dess dubbelkrona tillfalla konungen af Sachsen såsom törr i verlden. Ryssland betraktar derföre Sachsen som sin stående fiende, isynnerhet som det der alldeles inpå sina egna gränser har en hel härd af polska revolutionsmän, hvilka aldrig skola underlåta att begagna första lägliga tillfälle för att sarga och slita Ryssland. För Preussen är Sachsen äfven en stående fiende, dels derför att det städse är Osterrikes bundsförvandt och för detta i händelse at krig med Preussen en vigtig strategisk punkt, dels dertör att Sachsen alltid korsar Preussens planer vid Förbundsdagen, emedan det vet, att dessa planer hufvudsakligen gå ut på att underkasta de mindre staterna under Preussen, i hvilket fall Sachsen genast skall bli första offret. Det är på grund häraf temligen visst, att man nu vill qväsa Sachsen och kanske tillochmed krossa dess sjeltständighet. Sachsen, hvars geografiska läge gör det till en kil mellan Österrike och Preussen, måste bli utsatt för krigsfara, i händelse ett krig verkligen kommer att bryta ut mellan de båda tyska stormakterna. Om det afgjordt ställer sig på någondera partens sida, skall det behandlas af den andre som öppen fiende och finna sig högligen hotadt. Det har derför redan ett par gånger förklarat sig beslutet att vilja i den hotande förvecklingen iakttaga sträng neutralitet — förklaringar, som Preussen med det hån och öfvermod, som det alltid begagnar mot svagare stater besvarat dermed, att Sachsen icke kan hålla sig neutralt vid ett tyskt stormaktskrig. Men Sachsen har naturligtvis allmän folkrätt att hålla sig till, och behagar Preussen bryta mot den neutralitet Sachsen förklarar sig vilja iakttaga, eger detta senare att vända sig till Europa och begära den upprättelse och det skydd, det kan för sig fordra. Och härigenom skulle de icke-tyska makterna få ett kanske önskadt tillfälle att blanda sig uti den tyska tvisten. Då nu Österrike och Preussen båda rusta, är det klart att Sachsen, för att förbli neutralt, äfven måste rusta. Det skall iakttaga en väpnad neutralitet, för att söka hålla sin gräns okränkt, men detta vill ej Preussenitåla. Det låter först sin gesandt i Dresden bedja Sachsens minister v. Beust att inställa rustningarne, för att icke förvirra ställningen. Von Beust svarar, att Sachsen icke rustar och icke kan hota någon. Då skickar Bismarck en skarp note till Dresden, hvilken är en formlig Åsommation (sista uppmaning) till sachsiska kabinettet om, att inställa rustningarne, med hotelse om milittråtgärder i motsatt fall. IIr v. Beusts svar är ett upprepande af hvad han förut sagt: Sachsen rustar icke och hotar ingen. Men det är sogar troligt, att denna undanflykt skall tjena till något. . I Preussen råder en förbittrad stämning mot Sachsen och dess diplomatiske representant, hr v. Beust, som är en slug politiker och korsar Bismarcks planer. Det betraktas dessutom som en utmaning från Sachsens sida, alt detta land, som ligger direkte inom håll för den preussiska örnens klor, vågat deltaga i de tyska sydstaternas konferens i Augsburg. Vid ett i Breslau nyligen hållet folkmöte framträdde för kort tid sedan den demokratiske deputeraden Ziegler och förklarade sig vara en motståndare till Bismarcks inre politik, men obetingadt anhängare af haus annexationsplaner. Redan som pojke?, sade talaren, har jag harmats öfver, att Preussen icke 1815 annexerade hela Sachsen. Nu tyckes åter ett tillfälle erbjuda sig, och om Sachsen icke iakttager nödig försigtighet, skall det, om fb 1 — FE AmA Kr 2