Göteborgsposten – 3 maj 1866, sida 2

ska angelagenheterna genom Preussen. Mot ett sådant försök har Österrike redan en gång, 1850, velat föra Österrikes och småstaternas trupper gemensamt i fält. Till ett dylikt fälttåg tor det sig böra tör alla händelser rusta; för att nu irgifva sina tyska förbundsvänner mod, måste det sjelft kalla en betydande arme under vapen; derpå skola de öfriga tyska staterna följa efter med rustningarne. Preussen räknar vid ett krig med goda skäl på Italiens understöd. Derför skulle det ju derjemte vara mycket väl, om man genom ett raskt öfverfall kunde slå denne törbundsvän och för någon tid göra honom oskadlig. Eller ock gör man sina beräkningar, såsom vissa österrikiska generaler, hvilka påstå att man inom sästningstyrkanten kan fördröja atgörandet i Italien, tills saken mellan Österrike och Preussen blifvit afgjord, och dertill äro få månader tillräckliga. Men Preussen har ögonen på småstaterna och skall sannolikt icke tillåta dem vidtaga sina rustningar, om det kan förhindra dem. Bismarck har redan affärdat en note till Sachsen, att det skall inställa sina krigsförberedelser, i annat fall skall Preussen genom militärätgärder tvinga det dertill. Sachsens känner man icke, men det är möjligt att Sachsen blir första offret för den snart stundande stora sammandrabbningen. Bismarcks organ Nordd. Allg. Åeit. siger: Det är vår pligt att vaka öfver, att vi icke åter såsom år 1850 befinna oss gentemot en österrikisk sommation, hvilken understödjes af en slagfärdig armdå, under det Preussen står försvarslost. Vi ha haft nog at det ena Olmutz. En betydelsefull handling, hvilken onekligen kommer att bli af stora vigtiga följder, är den depesch som d. 26 April afgått från Wien till Preussen. I densamma tager Österrike till orda för, att den slesvigholsteinska frågan definitivt löses. Österrikiska regeringen skall städse medgifva Preussen de fördelar, som hon tillerkände det före öfverenskommelsen i Gastein och uti sjelfva denna öfverenskommelse (hvilka fördelar bestodo i att Kiels hamn skulle få begagnas af preussiska flottan, att Preussen skulle ha militärvägar i Holstein samt öfvertaga postoch telegrafskötseln). Vill Bismarck icke ingå härpå, antyder depeschen, att Österrike tänker vända sig till förbundsdagen. — Denna depesch har af Preussen redan besvarats och vägrande, hvadan man kan antaga, att Österrikes nästa steg blir att draga den slesvigholsteinska frågan inför förbundsdagen, för att der lösas. Men detta skall Preussen anse liktydigt med en öppen krigsförklaring. Frankrike och England anstränga sig itrigt om fredens bevarande, men det skall troligen bli utan verkan, ty retligheten spelar nu en alltför stor roll. Från Amerika skrifves, att kongressen i Washington begärt, det regeringen skall framlägga de noter som vexlats med franska regeringen rörande löftet om Mexicos utrymmande. Times förklarar, att unionen skall med våld hindra österrikiska truppers landstigning i Mexico. Fenierna fortfara att samlas vid gränsen till Nex-Brunswick. Äfven på Cuba samlas Fenier i massa. En unionseskader af sju skepp skall stationeras i Canadas fiskvatten. Det börjar såluuda se högligen brokigt ut. Frankrikes regering har i Wien, Florenz och Berlin förklarat, att hennes politik fortfarande skall bli den strängaste neutralitet. — Huru länge? Grefve Walewski kallar sig såsom hertig: Colonna. Ryske gesandten i Paris låter vederlägga ryktet om, att han begärt utlemnandet af flera polackar, hvilka han anklagar för att vara medbrottslingar till den ryss som föröfvade det sista attentatet mot kejsaren at Ryssland. Inför appellationsdomstolen i Paris har en viss fru Clopet pläderat i sin egen process om äktenskapsskillnad och äfven vunnit den. Hon är syster till hufvudredaktören för Gazette de France. ——— Telegrammer. ApPHAEHOTO)I od 2 Mas HamAnOCO A D