Göteborgsposten – 3 maj 1866, sida 2

så många andra liknande. ÅBestemoder ruinerades, br H. skref falska vexlar, och cellfängelset öppnade för honom sina dörrar. Barnen öfverlemnades under tiden till modren, som för att sourinera sig urrangeade några rätt snart mycket beryktade baler, hvars icke minsta dragningskraft utgjordes af de vackra uppväxande döttrarne. Dessa orgier blefvo nu den skola, hvari den unge hr H. utvecklade sig till en galant kavaljer, men också till en beryktad spelare, och hvari ätminstone den ena af döttrarne hade tillfälle utbilda de anlag. som skulle sätta henne i stånd att en gång uppfatta sin faders planer och bereda honom, då han väl kommit ur fängelset, lysande triumfer. Så kom den tid, då Vridlöslille öpppade sig för den nu till åren komne förbrytaren; men aldrig hade hans blick sväfvat stoltare hän öfver massan än nu. då han med utt silfverhvita skägg, som hängde ned öfver bröstet, och med fullt förtroende till framtiden och sin egen förmåga åter uppslog sina bopålar i fädernes Köpenhamn. Han hade under de långa ensamma timmarne i den mörka erdlen grubblat, och det hade blilvit honom klart, att för penningar kan man köpa allt, ja t. o. m. verldens aktning, och guld, guld till hvarje pris var nu den lösen, med hvilken hr H. åter trädde in på Ufvets bana. En medlidsam målareenka, som länge rufvat öfver sina skatter, kunde icke motstå hans vältalighet; hon gaf honom sitt guld i utbyte mot hans namn, och gubben hade nu under sina fötter lagt den grund, hvarifrån han med tillhjelp af sina förhoppningsfulla barn kunde anlägga de minor. som snart skulle bestråla hans familj och förvåna samtiden. Sonen, den galante kavaljeren, skulle först i elden. Gubben spejar rundtomkring och upptäcker slutligen en ung enka, fru G., med en förmögenhet i reda pengar af 300,000 rbar. ÅSee. det er for Dig, min Dreng!, sade den gamle och öppnade sjelf löpgrafvarne och ledde belägringen med sådan sinesse, att den unga enkan snart öfverlemnade sig med hela sin förmögenhet. Men Adam var icke länge i paradiset, och det lyckades verkligen fru G:s slägtingar att öfvertala den unga enkan bryta förbindelsen med den brottsliga familjen. Men det är i motgången den store mannen just visar hvad han duger till. eSåå, sade deu gamle h. sI., och ett eget smil lekte kring hans mun; såå, en förbindelse med vår samilj är allså för mycket? Såå, ja då skall det i siället bli två och sålunda dubbelt så mycket som 300,000 rbär. Nu skall hennes svåger, den unge studenten G., tigga om min dotter, och är den förbindelsen väl bragt till stånd. skall den första nog snart återkomma i sina gamla gängor. Och den på offeutliga baler så att säga uppfostrade dottren, som lefnadsglad lyste som en ros i morgondaggen, förstod sin värdige lader, och spelet begynte. Men först måate hon vara förlofvad med en annan; passionerna växa i och genom de svårigheter, som måste besegras för att vi må kunna nå vårt mål. Och den koketta qvinnan fann också snart en fästman i en ung officer, som verkligen höll af den bildsköna varelsen. Under sådana förhållanden införde den unge hr H. sin vän och jemnårige, studenten G., med hans 300,00) rbdr i huset hos sin syster. Iuruledes hon uppväckte hans passion och huru hon genom en låtsad kärlek till sin fästman beständigt underblåste lågan hos hr G., förstår en hvar, som känner qvinnans koketteri. Slutligen blef måttet rågadt. Hr G. hade besegrat henne genom sin brinnande kärlek — hon hängaf sig till honom — allt dock under vilkor, att brölloppet skulle firas inom 8 dagar. Hr G., stolt öfver gin inbiliade seger, var med om allt. Sju dagar derefter gingo Köpenhamns studenter i stora flockar till Holmens kirke. Der stod den unge kamraten, lycklig som brudgum, medan ungdom, rikedom och oerfarenhet fastkedjades vid skönhet, men också vid last och beräkning, vid bedrägeri och bakslughet. — Men hr IL gned sina händer: Nu är den ena vunnen, — nu skall också den andra komma af sig sjelf —. verlden vill bedragas, nävål, så låt den bedragas! Det nygifta paret är nu i Paris; men den gamle hr H. sitter hemma och spinner nya trådar till sitt namns ära och sin familjs glans. Publicum väntar med det första nästa bröllop.