Göteborgsposten – 2 maj 1866, sida 2

en betydande man. De tjenster han gjort konungen och dem jag sjelf har honom att tacka för ha gjort honom 8. förtjent af vår välvilja. Jag har derföre blifvit förvånad, jag erkänner det, öfver den köld, för att icke säga mera, som ni visat honom. — Således visste ers höghet, yttrade grefven med undertryckt vrede, att han älskade min dotter? — Iog lunda, mia herre. IIan hade sagt mig att han älskade någon, men ej sagt namnet, eljest skulle jag långt förut tagit det steg jag nu gjort. — Hvad behagar ni af mig nådig herre? frågade grefven. — Anar ni det icke? — Jag fruktar att förstå dot, svarade grervo de Valoncå, och jag är mycket ledsen öfver att icke kunna uppfylla ers höghets önskan. — Hvarföre? Älska ej de båda unga hvarandra? — Kanhända, men jag har ej gifvit min tillåtelse dertill. — Hvem hindrar er? — Det är, ers höghet, emedan jag ingalunda känner mig benägen utt lemna min dotter och min förmögenhet åt den förste bäste äfventyrare, som kastar sig i hennes väg. — Ordet är hårdt, anmärkte Gaston. Anser ni då för intet den välvilja jag visar honom. — Det är i mina ögon hans enda förtjenst, nådig herre,