Göteborgsposten – 2 maj 1866, sida 2

Fran Utlandet. Det är egendomligt att se, huru nu Preussens mest fredsälskande tidning ifrar för at framställa Österrike såsom synnerligt krigsho tande och gifver preussiska regeringen all: skäl i handen för att vara på sin vakt oci rusta till krig. Sjelfva ÅKöln. Zeit. säger ratt man i Wien tappat hufvudet, och tilläg ger att eftersom Österrike rustar i södern kan ingen förtänka Preussen,; att det allde les icke fäster någon vigt vid att Österrike försäkrar, att det icke vill avgripa, utan blot försvara sig. Och bladet tillägger, nu nästar ifrigare än de ministeriella tidningar, mot hvil ka det förut opponerat sig: Hvad är en så dan försäkran värd? Det ha vi sett 1859. — Bismarck, som med stor motsträfvighet skri dit till afväpningen, har den tillfredsställelsen att Österrike sjelft lemnar honom den törträff ligaste törevänning att fortsätta rustningarne Den preussiska regeringen skall, att döma här af, således icke halva någon opposition att be ara, isynnerhet som Köln. Zeit., hvilket blac varit och är oppositionens kärna, tillägger, at rdet skulle vara vansinnigt om Österrike mi började kriget i Italien, fastän det vet, at Frankrike i detta fall är förpligtigadt, at skydda konung Victor Emanuel i besittninger at Lombardiet. Man tror derför i Berlin, at Österrike sammandrager sina trupper, för at vara i beredskap såsom reserv tör algörande at den tyska frågan. Men Österrike har ing: penningar, tör att kunna länge stå under va pen. Det kan nu icke återigen, såsom unde Krimkriget, på rustningar och atväpningar slö sa hundradetals millioner gulden. Alltså ha det blifvit Österrike. som nu hotar freden, on det ock endast genom rådlöshet och törtviflar bragts dithän. Vid denna förklaring af der hittills mest fredsälskande och mot regerin gens rustningar mest oppositionella tidninger i Preussen fästa vi särskilt våra läsares upp märksamhet, ty för Bismarck har det varit a vigt att få ansvaret för kriget ötverlly: tadt på Österrike och detta tyckes nu vara på så gor väg att lyckas, att man kan hålla hundra mo ett, att alla Preussens organer skola inon åtta dagar ropa på fosterlandssinne och enig het mot det fredshotande Osterrike. Det ä väl ej utan, att härtill bidragit Italiens be stämda hållning på senaste dagarne, hvilke gitver Preussen något hopp om att ej stå all deles isoleradt, utan möjligen kunna Wwyck: på Österrike till eftergift. Den tredsvänlig: stämningen i Preussen ha vi icke heller egent ligt litat på. Om någon utsigt yppar sig föl preussiska vapnen att kunna segra, så skal nog opinionen der följa med. Det är så i all mänhet med blaserade nationer, och vi tro de preussiska folket i närvarande stund var: blase. Det är bekant, att tvenne Italienska di plomater, Visconti Venosta och grefve Arese redan i ett par veckor uppehållit sig i Wien om hvilka en medlem at Englands minister dettas undra hus sagt, att kejsar Frans Jose alldeles icke vägrat dem audiens, hvilket vil a LL