Göteborgsposten – 2 maj 1866, sida 2

skäl skall jag ej gifva det åt första plattfot, som lyckas att göra något buller om kring sin obctydlighet. — Hvad betyder detta för er, blott det är en hederlig man och i hans ådror flyter en adelsmans blod? — Hvem bevisar mig det? — Det är väl ej på allvar som ni menar detta? Vi äro båda två af tillräckligt godt hus för att ej bedraga oss derpå. — Allt detder är blott stora ord! utropade grefven. Man talar äfvenledes om blodets röst: är det ej äfven en fördom? Har ej (Edipus dodat sin far och gift sig med sin moder Jocasto? — Er vilja skall således ej böja sig? — Nej, nådig herre. Var öfvertygad om min uppriktiga ledsnad öfver att ej kunna bevilja den första önskan ni gjort mig äran att för mig framställa. — Jag är mera ledsen deröfver än ni, M. de Valenc6. Men darra för att er envishet gör er dotters olycka och en dag ådrager er just en vanära som ni nu söker undfly med en så beklaglig grymhet. — Jag ikläder mig denna ansvarighet, yttrade grefven stolt. — Gud skydde er då! yttrade Gaston och afskedade med en åtbörd den förödmjukade adelsmannen. Monsieur såg grefven aflägsna sig utan att yttra ett ord. — Se der! mumlade han, då dörren tillslöt sig efter M. de Valenc, se der således en adelsman som vägrar att gifva sin dotters hand åt Renaud, och jag skulle då