Göteborgsposten – 2 maj 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — Ni å er sida monseigneur, måste auskaffa ett bud, till hvilket ni har fullt förtroende, som kan rida fyrtio lieues utan att lemna sadeln och som framför allt kan tiga med en hemlighet. — Jag skyndar att söka en sådan, yttrade jhertigen lifligt. — Inom en timma skall brefvet vara färdigt. Hvem tänker ni skicka? — Känner ni haron de Francheterre? — Ja, jag känner honom, sade den unga qvinnan rodnande vid minnet af deras sista sammanvaro. Ni kunde ej göra ett bättre val. Skynda er då, ty det är ej ett ögonblick att förlora! Gaston förde hertiginnan tillbaka ända till hennes bärstol. I det ögonblick hon skulle nedfälla förhängena yttrade hon: — Ej ett ord om allt detta, annars äro vi förlorade! — Denna uppmaning var onyttig, tro mig. Allt hvad jag begär är att slippa ur denne afgrundsandes klor. ) Forts. fr. N:o 94.