Göteborgsposten – 2 maj 1866, sida 1

— —————— —— — Jag skall söra det, nådig herre, är de tta allt erforderligt. ö — Ja. Res och räkna på mig. Jag skall genast besöka grefve de Valencd, ty ni har gjort mig pichkågad på saken. Renaud aflägsnade sig. En half timma senare lemnade han Nantes medförande det bref som hertiginnan lemnat honom. Trogen sitt ord lät Gaston, som nära att kasta sig i en ny intrig erfor en viss oro, bedja M. de Valenc bege sig till honom. Grefvon var okunnig om hvad som skulle komma på tal. I alla fall tillät honom ingenting att icke besvara den ära Gaston bevisade honom. Han infann sig således. Icke dess mindre var han ganska nyfiken och försoningen var tecknad i hans ansigte då han inträdde hos Gaston. Sitt ned, hr grefve och hör mig, sade denne. Händelsen har kommit mig att ofrivilligt bli vittne till något om hvilket jag vill tala med er och som särskildt rör cr. — Hvad, ers höghet? frågade M. de Valenc artigt. — Jag var nyss ensam på vromenaden, då jag på långt håll fick se en af mina mest tillgifna adelsmän i samtal med er dotter. Rodnaden steg hastigt upp i grefvens anlete. Denne adelsman är en af mina vänner. Han har anförtrott mig sitt förflutna lif. Detta är dunkelt men hedrande. Hr de Francheterre har dessutom utsigt att bli