Göteborgsposten – 2 maj 1866, sida 1

— Jag tyckte mig för öfrigt finna, att fadron ej syntes lifvad af vänliga afsigter mot er. — Gud nås! Ers höghet har gissat rätt! suckade Renaud. — Hvarför har ni aldrig talat med mig om detta ? frågade Gaston. — Emedan jag aldrig hoppats att kunna besegra M. de Valences antipation. — Men kan jag ej hjelpa er att arrangera saken. — Jag tror det ej. — Vill ni att jag skall försöka. — Det är onödigt, nådig herre, jag upprepar det. — Ni tror mig då ej ha någon kredit? yttrade hertigen bittert. Jag skall likväl försöka redan denna dag, i utbyte mot den tjonst jag nu vill be er om. — Jag är till ers höghets tjenst. — Ni skall stiga till häst och genast bege er till m:me de Chevreuse. Ni skall föra, dit hon säger er, det bref som hon kommer att lemna. Den största tystlåtenhet i detta afseende är dock oundgänglig: se der hvarför jag tänkt på er. — Jag tackar er, nådig herre; jag skall ej förråda ert förtroende. — Tala då, och om den häst jag gifvit er, efter den fyra dagars bortovaro för hvilken ni ännu ej gjort mig räkning, icke synes er vara tillräckligt duglig, så tag en annan i mina stall. Det är fråga om att rida tjugo lieues i dag och tjugo i morgon för att återföra svaret.