Göteborgsposten – 30 april 1866, sida 2

Senare Post. Sjelfva Kölnische Zeitung måste nu medgitva, att fara åter är för handen och att situationen förlorat den tredliga karakter, som nämnda blad med all makt ville påtvinga den. Det säger: Vi ha för oss det egendomliga skådespelet, att Osterrike afväpnar i Norden och rustar i Södern. Men ettersom norden och södern äro förenade genom en jernväg, så vakna naturligtvis hos preussiska regermgen betänkligheter ölver huru det egentIgen störbåller sig med hela alväpningen, isynnerhet som ryktena angående Italiens rustn:ngar blifvit starkt ölverdritna. Vära underrättelser från Wien meddela, att man redan för tyra dagar sedan (d. 22 d:s) inom österrikiska ministerrådet beslutat inkalla reserver och vidtaga förstärkt inköp af hästar. Skälet dertill skall, sisom sagdt. ligga i de italienska rustningarne. Wienerkabinettet har hos de främmande kabineuen angitvit detta skäl tör de vidtagna rustningarne. Erkehertig Albrecht begilver sig till Verona, men Benedek ull Wien. Hvem kan tortisinka preussiska regeringen, om hon är misstrogen och fruktar, att, alldenstund Preussens forslag till for bundsreform icke smakar österrikiska regeringen, vapenslamret åter skall börja, och att man skall rusta ej blott i Österrike, utan ätven i de öfriga tyska staterna, emedan dessa lätt komma öfverens med Österrike, då det gäller att motträda Preussens växunde inflyvande i Tyskland. Tonen är nu en helt an nan, än blott tör dagen törut; men utan tvif vel nu vida sannare. De osliciösa preussiska organerna fara ut mot Österrike, dertör att detta ej vill hålla sitt lötte om afväpningen, och påstå att dess förevänning om Italiens hotande hållning är blott en skonbar, ty ryktena om Italiens rustningar äro öfverdrifna. Naturligtvis beklaga de bittert Osterrikes hållning — i afsigt att sålunda påbörda Österrike ansvaret för det möjliga krigsutbrottet. Komedien mellan Preussen och Österrike är.