Göteborgsposten – 27 april 1866, sida 1

brott man anklagade grefven, då hon jemförde de spridda underrättelser hon inhemtat, gissade hon Richelieus äregiriga planer och beslöt motverka dem. Slumpen gynnade henne häri. Dagen efter det korta och ståtliga samtal som kardinalen haft med Boisrobert gjorde Gaston icke vidare någon hemlighet af sitt förestående giftermål med m:me de Comballet och då han jemte hertiginnan befann sig hos drottningen beklagade han sig bittert deröfver. — Men, anmärkte drottningen, hvem tvingar er att underkasta er detta giftermål? — Finner ni ej, m:me, att det är ett vilkor man ålägger mig för att man skall nedlägga den rättegång man börjat mot Chalais och för att jag skall åter komma i nåd hos kungen! Tror ni eljest att jag skulle gå in på ett äktenskap, hvilket blott lofvar mig en föga smickrande ryktbarhet som äkta man? — Det är mycket klokt, yttrade hertiginnan i ironisk ton. — Jag säger icke nej dertill, svarade Gaston lifligt. Ser ni ej huru kardinalen går till väga? Fängelset har slutit sig kring mina käraste vänner; hvem försäkrar mig att det icke äfven skall sluta sig om mig? Ah! jag skulle föredragit det medel som jag så länge tänkt på ... ett tjog sqvadroner ryttare skulle nog bragt hans eminens till bönboken; men i stället är jag beroende af denne skurk. — Icke ännu, yttrade m:me de Chevreuse leende. — Huru så?