Göteborgsposten – 27 april 1866, sida 1

— Kardinalen tror sig ha vunnit partiet emedan han pålägger er detta giftermål och kastar er i den alltför känslofulla Comballets armar. Antag utmaningen. Låtsa er gifva vika för hans politik, men välj en maka som är er mera värdig. Man har aflägsnat er från Margaretha af Medicis, från Maria af Mantua och m:lle de Montpensier, som voro er ämnade; ni bör åter nalkas någon af dem. — Men kardinalen får veta det. — Låt mig handla. Fortfar att låtsa undergifvenhet och lemna mig öppen fullmakt. M:me er mor skall gifva er tillåtelse, drottningen skall skydda er, och jag skall tjena er. M:lle de Montpensier är enligt min åsigt den som har största anspråken på ert hjerta; hon är hos sin mor på tjugo lieues afstånd härifrån. Vill ni att jag skall skrifva till m:me de Guise? Säg ett ord och i morgon afton skola dessa damer vara i Nantes. — För tusan! ropade Gaston förtjust, ni skulle ej kunna göra mig ett större nöje! M:lle de Montpensier är vacker, hennes namn är lysande; jag tror henne vara stadgad och förståndig — egenskaper af hvilka jag har stort behof. — Ni medger det? frågade hertiginnan skrattande. Det är lyckligt. — Sätt då genast upp ert bref till m:me de Guise, jag är färdig att understödja det med mina varmaste försäkringar, sade Gaston som var öfverfyllå af glädje. (Forts.)