Göteborgsposten – 26 april 1866, sida 2

. w——o Denna qvinna på hvars heder edra bevis satt en Häck, är slägt till mig. Liksom ni har Jag imtresse af att veta allt och att hämnas. Tror ni mig i stand att göra det? — Ah! jag skall hjelpa er, svarade Renaud häftigt. — Ni skulle dervid vara alltför itrig och skulle icke upptäcka nagot. Lat mig hand la. — Och med hvilken rätt? — Jag har redan sagt er det. Den aflidaa var min nära slägting. — Hon är då dod! suckade Nenaud. — Ja dod! upprepade markisen doft. — Men hon Hade väl en far, en mor, en bror. — IIon har en bror, ja .... — Som känner denna olyckiisa hemlighet? — Som icke känner den, jag svär det! ade. rågade Renand flint — Hans namn da? — Jag har alltid visat er en liflig sympati, ni måste göra mig denna rättvisa hr do Fiancheierro, Nåväl, jag bonialler att ui ej idag ber ing saga hans namn. Git mig fjorion digar, a:ta om ni så vill, och sedan denna tid förflutit svär jag er på min heder och vid hennes minne om hvilken na är fråga, att ni skall få veta det. I Å Renaud hade ett känslorullt hjerta, Han insåg att en omätlig smärta tyngde markise:.s sinne. i I I — Jug beviljar er tio dagar yttrade han. Men i min orduing svär jag er att ingen mensklig makt skall för må mig att vänta längre, och att jag kommer att erinra er om ert löfte, hvar ni än må befinna er. i — Jag ger er rättighet dertill, svarado herr de Tour