Göteborgsposten – 26 april 1866, sida 2

———— nn Fran Utlandet. Underrättelserna utifrån äro till den grad örvirrande och motsägande, alt någon ledtråd ihärtvan ej visar sig. Hvad frågan om afväpningen mellan Österrike och Preussen angår, försäkras det verkligen enstämmigt trån wånga håll, att man från Wien erbjudit sig vilja återställa sina trupper på den fot de voro före tvistens början, och att Österrike skulle som i går göra början, om Preussen ville följa dagen efter dess exempel. Det preussiska svaret härå skall ha afgätt d. 21 d:s på aftonen med förklaring, aw eftersom de preussiska rustningarne endast framkallats genom de österrikiska truppomflytiningarne vid gränsen ch dessa skola numera bortsalla, så skall ärven Preussen låta de sörstärkta truppasdelningarne återvända till sin förra status. Så snart Preussen erhållit underrättelse om, i hvilken måttstock den österrikiska afväpningen vidtagits, skall det genast i samma mån följa föredömet. Skulle ock dessa uppgitter vara fullkomligt sanna, är det likval så tydligt, att en mängd förvecklingar måste följa under denna besynnerliga atväpning, att grälet snart åter kan blossa upp. Ej heller tyckes Preussens svar just vara egnadt, att stämma Österrike vänligt, och endast det största nödtvång kan bringa det till att böja sig under ett så kränkande beteende som Preussens. Ej nog med att Österrike säger sig ej ha rustat, utan blott i Böhmen af särskilda anledningar samlat litet trupper, men likväl sedan, för att gifva bevis på sitt fredliga sinnelag, förklarar sig vilja draga sina trupper tillbaka, om Preussen vill börja dagen etter Österrike, det skulle äfven tåla det förödmjukande i att Preussen ej ärligt gör likaledes, utan riktigt på lur följer steg tör steg, liksom för att se, huruvida Österrike icke åter bedrager. Vi ha svårt att tro på en sådan underkastelse af Österrike. Åsgick denna Preussens senaste depesch i Lördags afton d. 21 till Wien, har den kommit dit och emottagits på Söndagen d. 22. Nu heter det från Wien under Mändagen d. 23:dje, att på dervarande fondsbörser då rådde den stora förfäran, som vårt gårdagstelegram tillkännagaf. Redan på Söndagen hölls i Wien, med anledning at allvarliga underrättelser af oroande natur, ett krigsråd, som örst upplöstes sent på natten. Resultatet af krigsrådet var, att erkehertig Albrecht (som utnämnts till befälhafvare öfver den italiemka wmån, under det dennas fordne befälhafvare Benedek skulle kommendera de österrikiska rupperna i norra och nordvestra delen af ricet) redan i Tisdags skulle afresa till Veneien. Åunu på Måndags förmiddag säger den iricisa wienertidn. Constitutionelle zeit., ut Österrrike är nödsakadt till att vara törseredt på alla eventualiteter. Benedeks arms ättes på krigsfor. Skulle icke detta betyla, att Österrike vill sätta sin arme mot Preussen på krigslot, och således ej kommer ut der atväpna? Huru härmed än må vara, kola vi snart få detta klart, alldenstund Öterrikes afväpning i de till Preussens gräns tölande territoria måste inom kort bli beant, om denna alväpning verkligen började . 25:le, den af Österrike dertill förslagsvis satta tiden. Att vi af tonen och andan i roussens senaste depesch svårligen kunna ro på att atväpningen verkligen skall börja, r naturligt, emedan en sådan händelse skulle örutsätta att Österrike skulle anse sig nödakadt smälta en den grymmaste förödmjuelse at dess mest hatade rival, Preussen. Ått den italienska trågan flätar sina grear allt djupare in i den tyska konflikten, är