Göteborgsposten – 26 april 1866, sida 2

stådes kunde han i sjelfva verket handla med mera frihet. Gaston var för tramtiden skild från sina intytelserikaste rädgifvare. Herrar diOrnanos och de Vendones inspärrande i fängelse bevisade att kardinalens makt antagit oerhörda proportioner och att han ej skulle rygga tillbaka för någon ytterlighet. Herr de Veudöme, provinsens zuvernör, var nu i Vincenues, armästyrkan stod saledes till kardinalens disposition och ingen valdsam opposition kunde uppstå emot honom. Resan skedde temligen hate förundransvärdt väl att för allas stigt och kardinalen vis blickar dölja den ångest som grerve de Chalais slykt fororsukade honom. Man var i alimänhet okunnig om denna flykt, och kardinalen hoppades beständigt att Boisrober: och Laffeymas skulle återföra fangen. Allt giek i detta afseende efter hans önskan. Följ mde morgon, eller samma dag hofvet anlande till Nantes, trädde abben med triumferande utscende inför sin herre, medförande grofven, hvilken visade sig med högburen panna. Richelien smålog och gaf genast befallning att man. skulle inspärra honom i Bouffiy samt bestämde hvilka masistratspersaner som borde inleda rättegången mot honom nligt de bevis han åtog sig att skaffi dem. Iagen anade let ringaste om Chalais tykt. Kapten du Hallier hade -urit att tiga dermed och hade goda skäl för att hälla in ed; Boisrobert och Laffeymas voro kardinalen alltför illgifna för att våga en indiskretion. Atta dagar fördito. Hertigiunan och Renand visade ig åter vid hofvet utan utt man tänkte på att fråga dem