———— 8— — n—— M:t att i tre år få begagna den provisionella lokalen, och för denna ansökans bitallande talade onekligen billigheten. Men ötverståthällaren satte sig emot ansökningen, och den blef afslagen. Man ville nemligen genom atslaget tvinga hr Hammer att genast börja den nya storartade byggnaden; man räknade på hans företagsamhet, utan att ställa sig på hans ståndpunkt. Men man missräknade sig. Hr Hammer är nemligen egare af f. d. Byströmska villan på Djurgården; dit har han nu beslutat att provisoriskt flytta sitt Museum, och att det såväl under expositionstiden som framde!es kommer att der blifva myckot besökt, det torde vara lika säkert som att hr H. nu i förtreten icke på länge företager nybyggnaden i staden. Den i Stockholmstidningarne ofta omtalte hr Carl Strömbom, som egentligen lärer åstadkommit de af Dagligt Allehandas utgitvare mot grosshandlaren Wallenbergs val till riksdagsman anförda besvären, hvarigenom hr W. blef exkluderad, har nyligen at baron Raab tillhandlat sig det stora herregodset Wärby, och anses älven i detta tall ha gjort en briljant affär. För 7 år sedan ankom hr Strömbom till Stockholm som en medellös yngling. Genom stor företagsamhet och gynnad af en sällsynt lycka har han på dessa sju år inledt en serie af goda fastighets-affärer, på hvilka han förtjent betydligt. Nu vid 28 ärs ålder är han egare af sastigheter i bufvudstaden och på landet till ett sammanlagdt värde af mer än en million rdr. Bland andra kuriosa som vid Industriutställningen i somnar torde bli förevisade är en på Fyrvalds gulddrageriverkstad försärdigad biskopsskrud af guldbrokad, beställd af domkyrkorädet i Lund för deras nye biskop. Kostnaden uppgifves skola belöpa sig till 3,500 rdr. Den biskopsskrud som hittills begagnats af de förre Lundensiska prelaterna var af siltverbrokad. Domkyrkoradet ville bestäldt en ny skrud till Thomander: tackar förbindligast, sade han, men jag tager mig tillräckligt löjlig ut i den gamla skruden. Protessor Höckert, som ifrigt arbetar alla dagar i sin nya atelier och har både god sömn och matlust, får alldeles icke vara frisk i — Dagens Nyheter. Förgärves har prosessorn samme dag nämnde tidning ryddede ham af Vejen besökt sällskapet Idun — han är sjuk, mycket sjuk, han har ett invärtes lidande, som han manligt bekämpar — påstår hr Wall med en Eskulaps tvärsäkerhet, och så har man gjort en ordlek derom. Stackars Höckert, säger man, han lider obotligt i Dagens Nyheter. Apropos dagens nyheter, så började docenten Dietrichson sin föreläsningsserie om den bildande konstens utvecklingshistoria i vår tid förliden Måndag i stora börssalen, som var till trängsel fylld af åhörare. Ni känner hans stora talang som föreläsare, hans elegans i framställningssättet. Örver hela detta föredrag låg ett fint dofft af poesi. Veckan förut hade k. sekreteraren Ljungbergs föreläsningar öfver Sveriges materiella utveckling atslutats — rättare sagdt afdomnat. Hans åhörareantal glesnade etter hvarje föredrag. De voro alla, uppriktigt sagdt, obarmhertigt tråkiga — föredragen förstås. I en bok kunna visserligen dessa massor at siffror vara rätt intressanta, men icke att höra upprabblas i ett föredrag med anspråk. Om stalisuken skall blitva intressant tor allmänheten, så måste den behandlas med en öfverlägsen talang, med agenialitet. Hr Ljungberg åter beredde af de rika materialierna altenast en mixtura simplex, hvarat man ej ens kom 1 svettning, snarare i sömn. I hans hand, eller mun, blefvo dessa materialler förvandlade till wä, — ja, det var mig omöjligt att undgå, att tänka på de vackra blommor, som man lägger ned i Karlssaderkällorna och som elter ew par dagar bli förstenade. Hr Ljung bergs reflexioner hatva ofta ätven det stora lelet att vara inkorrekta, emedan de hvila på en oriktig uppfatining at fakta. — En ganska! kuriös löreteelse är, att de i Aftonbladet och t. I Den adelsman som