2 2 ministern togo till ordet, för att med stor ifver törorda krigsministerns ändringstörslag. Detta gick ut på återställande af det ursprungliga regeringsförslaget med asseende på antalet af insanteribataljonernas kadrer. Ministrarne förklarade sig på intet vilkor kunna ingå på det beslut, som thinget fattat vid andra behandlingen af frågan. Särskilt uttalade sig konseljpresidenten med stor styrka om, att regeringen borde sättas i stånd att kunna med kraft möta möjliga eventualiteter. Landets finansiela tillstånd vore visserligen något betänkligt, eftersom det f. n. hvilade stora fordringar på oss, men å andra sidan hade landet så stora hjelpkällor, att man icke borde afhålla sig från utgifter, som voro nödvändiga för ett kraftigt försvar. Han förstod sig sjelf så mycket på god hushållning, att han icke skulle kräfva större bördor, än han visste landet kunna bära. Oaktadt alla dessa bemödanden föll likväl ministerns förslag, fastän det understöddes af så inflytelserika medlemmar som klein och C. V. Rimestad. Bille gick isynnerhet regeringen hårdt på lifvet och anmärkte att hon, på samma gång hon påstod, att landet både kunde och skulle bära nödiga utgifter, begärde penningar till prål och strunt och nu för tredje gången ryckte fram med det präktiga hästgardet i spetsen. Men detta är nu en gång kungens ögonsten. Det berättas, att någon af hotvet sagt till en folkethingsman: Kungen anser sig ej vara kung, om hästgardet indrages; hvartill deputeraden kunde svarat: Det vore ett nytt sätt att rydde Kongen af Veien. En tredje person, som var tillstädes, inföll: vi kunna ju gå en medelväg. För att få kungen att sitta qvar, låta vi hästgardet blott sitta af. Riktigt, man har ju då alltid det spegelblanka harnesket qvar. Å alla fall, tillade folkethingsmannen betecknande, röstar jag för hästgardets indragving. Under det man i Köpenhamn är sysselsatt med alla dessa frågor, har man likväl ännu tid öfver att roa sig. Köpenhamnaren kan icke undvara sina kära förlustelser, alla möjliga teatrar, sångpaviljonger etc. glädja sig åt ofantligt tillopp at besökande, och man ser aldrig till brist på penningar för dylika saker. Det oaktadt lyckades Boufkes parisiens på Kasinoteatern icke få någon långt lif. Spelet var för plumpt, farcerna för ötverdrilna, för att vi, som äro vana vid att se farcerna så ypperligt utförda af sådana konstnärer som t. ex. Hagen på Kasino och Madsen på Folketheatret, kunde finna behag i detta franska sällskaps prestationer, fastän dansösen var så lätt klädd eller oklädd som möjligt. Sångar-paviljongen Svanholm tyckes vilja konkurrera starkt med Kasino. Der trakteras med sång, dans och pantomim, med akrobatiska och mimiska prestationer! Bland de uppträdande nämnas: Senora v. Fedore, spansk operasångerska från Operateatern i Sevilla, och m:ll Flozine, srangk kuplettsångerska från Opera Comique i Paris. Och under affischen läser man töljande mystiska ord: Den tidligere Moderation ophorer fra D—ato. Veckobladet Figaro har redan inemot 1,000 prenumeranter, hvilket helt säkert är det största antal prenumeranter, som någon dansk veckotidning på så kort tid ernällit. K. teatern tänker åter upptaga Scribes utmärkta komedi: Drottning Margaretas Noveller. Jag fäster eder synnerliga uppmärksamhet på tvenne böcker, som nyligen utkommit härstädes och som båda helt säkert skola väcka intresse i Sverige, der ett så rörligt och rikt lif börjar utveckla sig på det religiösa området, nemligen den framståeende norske skalden IIlenrik Ibsens dramatiska dikt Brand och IlIauchs nya verk Julian den Frafaldne og Et Martyrium i Nutiden. Det förra är isynnerhet ett märkligt verk, och dess hela djupt gripande essence, om mig tillåtes detta