Göteborgsposten – 25 april 1866, sida 1

— Det är ingenting, svarade hennes man, det är blott konungens tappra soldater som utan tvifvel söka någon brottsling. Oroa dig ej och väck ej upp Marianne med dina förskräckta rop. Laffeymas kastade en blick i sängen, varseblef lockarne af en qvinna äfvensom formerna af en qvinnogestalt hvilka aftecknade sig utanpå täcket; han gick åter ut. Hertiginnan de Chevreuse hade ej varit det minsta rädd. Marguerite hade försigtigtvis dolt hennes karldrägt under madrassen och dessutom på ett par stolar lagt ytterligare en bundqviunodrägt. Laffeymas genomsökte huset uppifrån och ned och i stallet lät han undersöka hvarenda höbundt. Utan tvifvel hade han då han gjorde undersökningen i stallet ej haft tillräcklig sinnesnärvaro för att märka att den häst som befann sig i stallet var löddrig af svett, och att han hade samma mundering som den hvilken dEsquilly och Boistordu velat bemäktiga sig. Soldaterna aflägsnade sig. Följande morgon kunde hertiginnan de Chevreuse, tack vare Marguerites kläder, begifva sig till Montargis under skydd af Stanislas. Der kunde hon omsider förskaffa sig en mera lämplig drägt och begifva sig tillbaka till hofvet efter att åt Stanislas och hans hustru lemnat storartade bevis på sin erkänsla. Renaud hade ej varit synlig sedan. Sedan soldaterna inträngt på gården hade han i sporrsträck!ridit öfver fältet, hvilket ej kunde ses af soldaterna till följe af den mur som på alla sidor omgaf bondgården. Han tog vägen inåt skogen, besluten att uppnå Sens