Göteborgsposten – 24 april 1866, sida 2

ger redan Ull tusental. Från Utlandet. i Underrättelserna från Tyskland äro stridiga och motsägande. Ställningen derstädes tyckes hafva inträdt i ett skede, der afgörandet ej kan låta vänta på sig. Deraf den rådande ovissheten och vacklingarne på de allvid så finkänsliga börserna. Å dessa kalla witzmakarne Bismarck för Baissemark, och under den herrskande osäkerheten finner man en viss tillfredsställelse i att under lifliga förhoppningar tala om Bismarcks sjukdom, som förr eller senare måste tvinga honom till afgång. Den humoristiska wiener-tidningen Volksblatt n:o 14 meddelar redan som ledande artikel ett ode, kalladt Bismarcks död och på de smärre wienerteatrarne karrikeras dagligen Bismarck i både sökta och osökta Possen. Deremot berättar Times berlinerkorrespondent, att Bismarck visserligen flera gånger begärt att få sitt afsked, emedan de stora ansträngningarne vid portföljen förstört hans helsa, men kung Wilhelm vill ej gå in derpå, ty han håller sin minister mycket kär. Emellertid anstränga sig de tyska Mellanoch Småstaterna ifrigt för att få lugnet tillsvidare återstäldt. Och Österrike har vid Förbundsdagens sista sammanträde, å hvilket Preussens reformförslag hänsköts till en komitå, der det troligen skall bli mördadt, högtidligt uttalat sin önskan om fredens bevarande, för hvilket ändamål det är beredt till hvarje uppofliing, som icke kränker dess åra. Men alldenstund Osterrike hyser dessa fredstankar, har dev ju ej kunnat rusta för att bryta freden. Dess erkända truppoiflyttningar i Böhmen, vidtagna för att hämma befolkningens excesser mot judarne, skall det vara hugadt omändra igen. Några andra rustningar har det ej gjort och kan således ej heller omgöra dem. Frågan blir nu, om Preussen skall vilja ingå härpå och förklara sig nöjd dermed. Det skulle då erkänna sig ha ljugit upprepade gånger — och dithän skall väl Bismarck ej gerna nedlåta sig. En ministerförändring vore den enda möjliga resursen, men någon sådan vill kung Wilhelm ej höra talas om. Det hvilar ett egendomligt öde öfver denna tyska tvist och ötver Bismarcks tillgöranden. Det är som om furierna nu förtöljde honom med sina gissel och piskade honom tram på den inslagna vägen. 1 hettan kastade Bismarck, för att mota sin förhatlige rival i Österrike, en gnista ned i de hetsiga och lättantända italienska sinnena. Det tog eld och elden utbreder sig. Italien skall kanske tvinga tram ett krig, om Osterrike ej föredrager att lemna ifrån sig Venetien — och det är just denna kombination som nu dyker upp. Den franska hoforganen la France ger vissa betydelsetulla vinkar härom och betonar den italienske diplomaten Viconti Venostas uppehåll i Wien dit han rest från Italien — olver Paris; bladet tillägger hemlighetsfullt: -Vi skola snart halva mer att säga om honom. Hotande står alltjemt frågan om Donauturstendömena. Frågan om Elbhertigdömena har svällt upp och sväller fortfarande mer och mer. At den har nu redan blitvit: krigsfråga mellan de båda tyska stormakterna; agitation i hela Tyskland med anledning at den ayvåckta frågan om en Förbundsretorm; frågan om Venetiens ätergitvande till Italien; Donanrurstendömena m. m. Om upproret i Jassy äro meddelandena så färglagda och antagligen ytterst vanställda, att man ej ens vet om något upplopp verkligen egt rum eller det hela olott varit en komedi i den gräsliga genren med skarpa skott och verklig blodsutgjutelse. Under tiden arbetar Ryssland på furstendömenas särskiljande och har samtidigt vetat ställa sig så väl med Turkiet, att Mentschikoffs grå paletå börjat blekna i turkarnes minne och Ryssland åter kommit till ej ringa inflytande i Konstantinopel. Boasormen slickar smekande kaninen, innan han bereder sig till att sluka honom. Prinsen af Hohenzollern som utvalts till furste, har afstyrt den äran, och det farliga jäsningselementet i den trakten är alltjemt i verksamhet och arbete. Enligt underrättelse från Ryssland är den bonde, som räddade kejsarens lit, då man för några dagar sedan sköt på honom, från Kastrowa. Han heter Joseph Ivanov Kommissarov, är 25 år gammal och gift. Kejsaren nar förlänat honom ärfiligt adelskap och satt en insamling i gång, för att skalla honom förmögenhet. Man vet ännu icke bestämdt, hvem mördaren egentligen är. Han är 24 år gammal och enligt en uppgift en rysk adelsman, som förklarat sig hatva ruinerats genom lifAARRKELAHnHA gFan a4arför velat