Göteborgsposten – 24 april 1866, sida 1

BASTARDEN!)) Af PAUL SAUNIER. I spetsen för de fyra personerna, som syntes vara soldater, red en man hvilken ropade: — Framåt! vi måste upphinna dem. Framåt! Ehuru de blott sett denne man ett ögonblick, behöfde Renaud och hertiginnan ej mer för att i honom igenkänna Laffeymas. Det var verkligen: han, som efter att ha afgifvit en rapport i hvilken han påstod sig ha blifvit anfallen af baron de Francheterre af den svage Boisrobert skaffat sig en befallning att sätta efter den unge officern och gripa honom. Hojpet om hämnd gaf Laffeymas vingar. — Jag sade er ju det, anmärkte hertiginnan de Chevreuse, himlen beskyddar oss; en minut till och vi hade varit fångar ... — Eller döda, tillade Renaud i stolt ton. — Hvad är nu att göra? frågade hertiginnan. Vi kunna ej fortsätta vår väg; men hvar skola vi taga vår tillflykt så sent på natten. — Jag känner häri närheten ett ställe der vi kunna begära skydd. ) Forts. fr. N:o 90.