det, att programmet losvade en rolig afton, hade man ännn ett skäl, som lockade: hr IIedin, som i mer än 20 år tillhört den kongl. scenen och under den tiden aldrig rskaflat Stockholms publik en ledsam stund, men så många flera nojsamma och glada: hr Hedin hade sin första recett. Vid ridåns uppgång erbjöd salongen också en anblick, som icke kunde vara annat än i hög grad angenäm för recettagaren; ty alla platser voro upptagna itven konungen befunn sig bland åshådarne — alla händer applåderade, och de, som icke appläderade bragte den glade komikern sin kyllang med att sända blommor och kransar till honom in på scenen. Sedan de långvarig oc h lifliga applåderna tystnat, fortgick rep:e reotattonen Det var en gammal bekant pjes, som spelades: Den gifte mannen i staden och på landet:. Ferdinaud Colombet, den stac sars äkta mennen, som kujoneras i hemmet a! -in beska svärmoder och hennes andliga vän ner, men som tager sin skada igen, så snart aan iblir skickad till landet:, är en karakter, som hr Iledin lyckas framståälla på ett särdees roande sätt. IIans bedrolliga situation i 2:dra akten, der han öfverraskas på fru de JNohans bal af sin skenheliga svärmor och sin nustru och af dem borttöres på ett så snöpligt sätt, framkallade som vanligt salvor af skratt. De öfriga medspelande voro hvar i sin roll lika förträffliga och publikens lifvade stämning gaf sig också ofta tillkänna med högljadt bifall. En tredubbel qvartett af förträfiliga röster, som efter pjesens slut sjöng åtskilliga vackra sånger, och ett poen — voneiros, midnatisskål at Thjasse (doktor J. L. Dahlberg) — deklameradt af he Hedin, atslutade på ett angenämt sätt aftorens nöje. — I Tisdags afled å Stockholms slott ötverhofmästarinnan hos enkedrottningen, fru grefvinnan Charlotta Letitia Skjoldebrand, s. Ennes, enka efter generalen grelve A. F. Skjöldebrand. Grefvinnan Skjöldebrand blet d. I Dec. 1836 utnämnd till öfverhofmästarinna hos d. v. kronprinsessan Josefina och har sedan fortfarit med denna befattning hos denna furstinna såsom drottning samt har således i nära 30 år tillhört hofvet. — Lagutskottets ledamöter gåfvo i Fredags å Hasselbacken middag för sin ordförande, landshösd. grefve Erik Sparre, och utskottets kansli. — Premierlöjtn. Schönmeyer och hans broder protokollssekreteraren Schönmeyer hatva i dessa dagar till landtbrukaren Schalin försålt sitt vid Kornhamnstorg under n:r 51 belägna hus, det 8. k. Schönmeyerska, för en summa 105,000 rdr. — Diligensen mellan Upsala och Stockholm afslutade i och med förliden Onsdag sina resor för denna vinter. — Ett litet anspråkslöst trähus, N:o 14 vid Rörstrandsgatan, håller nu på att nedrifvas. Å tomten skall uppbyggas ett palats. Om några dagar är det lilla rucklet, som har en historisk betydelse, jemnadt med marken. Det var, enligt inom egendomen gängse och för säker ansedd tradition, inom dessa murkna väggar som skalden Bengt Lidner under senare åren af sitt sorgliga lif bodde och diktade, och der han uppgaf sin sista suck. Det var der som Bellman, till den aflidne vännens begrafning, gal hans sörjande enka sina hopsjungna 50 rdr. För att icke det anspråkslösa huset skall förgås utan att efterverlden må hatva något minne qvar af dess utseende, har en målare i dessa dagar aftecknat detsamma, så väl till det yttre som det inre. Man torde kunna hoppas att få se det återgitvet i någon af våra illustrerade tidningar. — Vid kyrkostämman i Katharina församling sistl. Måndag beslöt församlingen att lönerna för församligens presterskap och kyrkobetjening skulle utgå till följande belopp, nemligen: kyrkoherden 5,000 rdr, hvardera komministern 2,500, klockaren 1,700, kantorn 750, kyrkoherdens adjunkt 900, och att i sammanhang med denna löneförhöjning kyrkoherden, de begge komministrarne och kiockaren böra till församlingens disposition afuåna de med deras boställen nu förenade trädgårdar. — En golbgjutare Joh. Pettersson hade icke i godo velat lemna det resterande, 60 rdr, å honom vid Stockholms rådhusrätt ådömd barnuppfostringshjelp ull en arbetskarlsenka Magnusson, Han var fördenskull förl. måndag på hennes begäran inkallad till förbör i poliskammaren, och hade då ånddligen med sig den telande summan, men — antagligen för itt göra sin fordna flumma så mycken förtret som möjligt — största delen at penningarne. eller 50 rdr, vex:ade i kopparslamar. Den