Göteborgsposten – 23 april 1866, sida 2

A A — o . — — med titel: Om innehåll och form i kon sten. Vadadöd. Från Wenersborg skrifves i Lördags: D. 12 d:s på e. m. tilldrog sig den beklagliga olyckshändelsen att byggmästaren J. J. Abrahamsson på Björkil, syselsatt med att hindra timmer från att af strömmen drifvas genom en i Tollebols qvarndam öppnad lucka, af en stock, hvaruti han fått täsve lör båtshaken, neddrogs i nämnde öppning och hölls der i nära en qvarts timmas tid al 2:ne tillhands varande arbetare, utan att desse hade kraft att rycka honom tillbaka ur den starka stromsäåran. Sedan de ej längre förmådde hålla honom fast, nedfördes han at strömmen utför fallet till en närbelägen holme, der han återfanns straxt derpå, drunknad och skadad i hufvudet. IIastig läkarehjelp anlitades, men förgälves. Hans lit var och förblef slocknadt. Guldbröllop firades sistlidne Söndag i Landskrona at otverstelöjtn. E. v. Segebaden och hans fru, södd Sjöcrona. Sjösarten på Norrköping kan nu anses vara oppnad på fullt allvar, skrifves från denna stad sistl. Thorsdag. Från Åmål skrifves d. 11 d:s: Väderleken mild och vårlik; spön medtagen at sol och regn; vägarne i upplösningstillstånd. Wenero har afklädt sig sit istäcke så långt ögat från dess stränder kan se. En storm har i dag inträdt, så hältig, att en på resvirke nyligen uppförd torklada kullblästes på Örnäs invid staden. Ystad-Eslöf-jernvägen öppnas, enligt nu senast inom direktionen sattadt beslut, i sin helhet d. 30 d:s. Invigningen kommer att ske på ett enkelt sätt, utan stor ståt. Skogsstyrelsen har d. 18 d:s förordnat utexam. skogseleven G. W. Bagge at Söderby att tills vidare vara extra öfverjägare i Eltsborgs län. Gåstgifvaregarden i Engelholm har för 25,000 rdr köpts af gästgilvaren Schweitz från Landskrona. Ädelmod. I Malmö Handelstidning för d. 20 d:s läses: I en tid, då våra säteriegare vanligen lägga så tung: lass på sina bönder och arrendatorer som de kunna bära och litet till, samt vanligen föröka arrendeusguten hvarje gång nytt arrendekontrakt skall uppsättas, är det oss ett stort nöje att kunna anföra följunde, fult sanningsenliga tilluragelse. En under säteriet G. lydande arrendebonde infann sig i vinter hos sin principal, en barun F, som sjelr arrenderat säteriet med underlydande gods, och beklagade Big art han omöjligt ansåg sig i stånd att langre kunna balla ut med pitt arrende, utan var nödsakad utt lemna detsamma, då summan ölversteg den egendomsaskastning, som han, äfven med största ansträngning. förmådde att erhalla. Priucipalen afhörde detta med deltagande, men önskade tj att han sålunda, kanske till och med blottad eller utarmad, skulle frånträda egendomen, hvarföre hun tillsporde mannen huru stort arrende han tilltrodde sig att kuuna gisva, för av anse sig bergad och ej rumerad derpå. Summan var 2,500 rdr årligt arrende för 150 tunnland med 18 års arrendetid. Den tillfrågade sade sig högst kunna gifva 2,000 rdr i årligt amende, men utt han ej kunde hoppas ett så stvrt atelng. Principalen gjorde i hast ert uwkast ölver hvad han kunde lemna egendomen för samt räckte derefter diu arrendator handen, sägunde sig vilja villsara bans begäran och alslog saledes 15:uel af arliga arrendet, väl inseende den beuyckta ställning, hvari landtmannen befinner s g och att skonsumma händer Ö. verallt behötvas för atv i någon wan lindra densamma. Han ull och med lå: derta afslug vara gällande äfven lör det sorflurna åre: Arrendatorns glädje och tilliredsställelse öfver alll detia kan lätteligen inses. Vi tro uss ej halva gått grannlagenheten för nära, då vi berätta detta ädla drag at en säteriarrendator, under önskan att egare ul säterier må efterfölja detta vackra exempel, helst som de åro ävnu bättre i tillfälle att förbättra deras underhafvandes belägenhet.