Göteborgsposten – 21 april 1866, sida 2

neml. England endast tolf millioner, nu har denna siffra stigit till 24 millioner, af hvilka 14 mill. komZ ma på den engelska och 10 på den främmande ma-A k rinen; allt beror derpå, att man alltid hastigt har! transportmedel till sitt förfogande, och detta kan endast uppnås derigenom, att man frigifver sjöfarten. Sedan talaren utkastat en lysande tafla öfver Marseilles ställning, hvars handel ovanligt stigit, efter det 1 man der undantagsvis afskaffat ölverfrakten, kastadel; han slutligen en förtröstanfull blick på den närmaste framtiden, hvilken måste, tack vare Suez-kanalen, göra Frankrike till hufvudsäte för verldshandeln. Handeln aftager icke, den inslår blott en annan väg. Må deuna stora rörelse gå i fullbordan, och Amerika skall då icke kunna konkurrera med Frankrike i Indien. Englands stenkol skola der stöta på en farlig konkurreus, På stenkolen från Alais, Grand Combel och Graissestac. Man skall föra franska och ej längre engelska stenkol öfver Suez-näset till Indien. f Det, m. b., är den framtid som väntar oss. Den sranske sjömannen är lika duglig som hvarje annan nations och kostar mindre. Men äfven ur en annan synpunkt är franska marinen öfverlägsen. England har ett vida mindre gynnsamt läge än Frankrike; de: ligger för nordligt, och när varorna inträffa i England, kan man icke föra dem omedelbart vidare med Jernväg till alla hufvudplatser, hafvet skiljer England från fastlandet och deri ligger en nackdel för detsamma. Hvad Amerika angår, ligger det för långt aflägset och icke i medelpunkten för verldsban-. deln. Det är Frankrike, som, sköljdt af trenne haf mellan Nordsjön, Atlantiska Hafvet och Medelhafvet, befinner sig i det beundransvärdaste läge, ty det är il medelpunkten för den civiliserade verlden handels-s och sjösartsintressen. Till dess hamnar utlöpa jernbanorna, hvilka föra alla produkter till Italien, Spanien, Tyskland, koriligen, till Europas alla länder. Derför böra vi förtröstansfullt motse framtiden, utan att sky täflingskampen. Man förundrar sig i Paris något öfver närvaron derstädes af en talrik mängd prelekter. Från hofkretsarne hör man, att dessa herrar ofta bjudas till den kejserliga tafkeln. Man tror på grund deraf på någon stundande stor och vigtig regeringsåtgärd å regeringens sida. Mires tänker att för de åt honom antörtrodda penningarne inköpa en stor tidning. Han bjuder för la Presse en million och skall ha för afsigt, att gifva tidningen en klerikal färg. Inom den lutherska och reformerta menigheten i Paris har länge rådt en förbittrad strid mellan ortodoxa och liberala, hvilken urartat till de häftigaste fientligheter. Nu har man till sist, för att få ända på dessa tvister, beslutat, att de liberala och ortodoxa skola skiljas åt och bilda olika menigheter. I Zirich har den på sin tid så mycket omtalade tyske skalden Georg Herwegh gjort bankrutt. senare Post. Postunderrättelserna från Tyskland ljnda starkt krigiska, och man tyckes äfven utom Tyskland göra sig mer och mer beredd på krigets möjliga utbrott. D. 15 April afgick till Wien Preussens senaste note, hvilken, enl. en officiös berlinertidning, afslutar för Preussens del den diplomatiska notvexlingen med Österrike. En föreliggande analys af depeschen har denna lydelse: Depeschen anmärker först, att den vill förbigå formen af den österrikiska depeschen d. 7 April, hvilken ej lemnar något bevis för Österrikes fredliga afsigter. Hvad den österrikiska depeschen säger om ministerpresidentens personliga yttranden, bestrides eftertryckligen. Preussen tillbakavisar derpå det ausvar, som Österrike vill pålägga Preussen genom en sammanställning af rykten och gissningar. Sådana rykten och påståenden skulle rättfärdiga Österrikes militära förberedelser. Om Österrike bestrider dessa, så sker det i så obestämd och elastisk form, att situationen ingalunda noggrannt betecknas. Detta bevisas i det enskilda at ordalagen i den österrikiska depeschen. I betraktande af dessa omständigheter och den hemlighetsfulla tystnad, som officielt ålagts de österrikiska tidningarne, håller Preussen sig till truppomflyttningarne i Böhmen, hvilka Österrikes depesch af d. 7 April medgifver; truppkårer skulle hatva aflägsnats från sina vanliga kantonementer och sramskjutits mot gränsen. Detta har föranledts af Preussens lörsvarsåtgärder. Den österrikiska depeschen nämner intet om återtagande af de gjorda åtgärderna. Grerve Mensdorf måste alltså anse det öfverflödigt gentemot det af honom gifna ordet, att Österrike ej tilltänker något angrepp. Det oaktadt fordrar Preussen, att Österrike skall, utan afseende på det för någon tid sedan gifna ordet, återtaga siva försvarsåtgärder. Preussens mobiliserings-ordre har ingenstädes synts, Preussen kan ej taga sina åtgärder tillbaka, så länge de skäl alltjemt bestå, hvilka framkalla dem. Österrike måste tillgripa initiativet och återställa det militära status quo äfven i Böhmen. Det pockande i denna note kan ej undgå någon, likasom dess oförskämda beskyllningar mot Österrike för lögnaktighet. Då det nu berättas från Osterrike, att denna depesch öppnar utsigt till en öfverenskommelse, menas härmed sannolikt, att den österrikiska regeringen vill erbjuda Preussen att med egna ögon, t. ex. genom afsändandet af militära fullmäktige, öfvertyga sig om, att i Böhmen icke finnes någon här samlad, om, — 2 TV od —